Det innebär däremot inte att jag tycker att bloggande per automatik är bra. Hoppas att jag kommer lyckas beskriva vad ända in i vassen det är jag menar.

Jag har rejält högt i tak för folks åsikter. De får anse vadhelst de behagar. Detta innebär så klart inte att jag tycker att folk skall få göra vad de vill, men tyckande ska man ha fullständig frihet i. Jag har däremot betydligt lägre i tak för folks resonemang och beteenden (hugaligen, sådär får man ju inte säga). Den här gången är det främst hycklande och feghet (vilket inkluderar att vända kappan efter vinden) som jag tänkte ta upp lite kvickt.

Bland svenska bloggar har jag relativt ofta sett tjejer som glatt nallar/snor innehåll från andra sidor (oftast bilder) men sedan skriker sig hesa om någon gör detsamma mot dem. Det spelar inte heller någon roll ifall det är så att en annan person själv har gjort något. Är det lite för likt så skall klorna fram och det spelar ingen som helst roll att de själva beter sig likadant. Vi snackar alltså om fall där de själva nallar bilder hejvilt och sedan ger sig på någon annan för att deras sidomeny råkar ha samma rubriker…

Jag förstår mig verkligen inte på sådant där. ”Jag skuttar runt på nätet och nallar innehåll som jag kan lägga ut på min blogg. Gör någon detsamma mot mig så ska dom få se på fan!”. Hycklande? Absolut. Skulle vara intressant att få höra hur de resonerar.

Dessutom undrar jag varför jag uteslutande har sett detta resonemang hos kvinnliga bloggare. Något måste det ju rimligen bero på.

På samma sätt har jag rejält svårt för de fall där en bloggpost skrivs om ett företag eller en person, även om de inte är namngivna, där företaget/personen sedan inte tillåts kommentera. Detta oavsett ifall personen namnges eller ej. Det är ett i mina ögon ganska rejält fegt beteende, särskilt i de fall där det på något sätt kan gå att lista ut vem det är som åsyftas. Skriver man om någon skall de ha rätt att bemöta det. Det kan så klart vara jobbigt att behöva försvara det man fört fram, men det är väl en smäll man får vara beredd att ta? Känner du dig träffad av något i bloggposten så är det bara att kommentera, jag släpper igenom alla kommentarer som inte bryter mot kommentarsreglerna (eller är spam).

Känner du dig inte träffad är du självklart lika välkommen att kommentera även då =)

Taggar: bloggande, irritation

(Jag vet, det här är en personlig blogg, men mikrobloggande är en del av mitt liv, så det hör hemma här =)

Twitter

Twitter är utan tvekan världens största mikrobloggtjänst, med en total användarbas på över sex miljoner användare finns det ingen av de övriga mikrobloggarna som ens kommer i närheten.

På Twitter har man 140 tecken till sitt förfogande för att föra fram sina meddelanden. Detta är något som till en början kan låta väldigt begränsande, men i realiteten är det i regel inget man på något sätt lider av. Twitter är också den mikroblogg som har flest kringtjänster, förmodligen är det en bidragande faktor till att Twitter blivit så stort.

Program i stil med TweetDeck och DestroyTwitter gör Twittrandet ännu lättare.

Bloggy

Bloggy är en svensk mikroblogg skapad av Jonas Lejon, den har likheter med den finska mikrobloggen Jaiku, men med förbättrad funktionalitet. En sak som skiljer Bloggy från Twitter är att så kallade ”trådar” kan skapas. Det kan liknas vid möjligheten att lämna kommentarer på en vanlig blogg. Bloggy har också möjlighet att hämta in information från andra källor, till exempel din vanliga blogg.

Jaiku

Jaiku var den första mikrobloggen jag började använda mig av, under lång tid växte min förtjusning till tjänsten. ”Tråkigt nog” köpte Google upp Jaiku, något som fick utvecklingen att stanna av. Ytterligare en sak som under lång tid var problematiskt var att det inte gick att skapa ett konto utan att bli inbjuden. Nu har det ändrats så att vem som helst kan skaffa ett konto, men tråkigt nog lyftes flera av de gamla funktionerna bort, något som minskade intresset för tjänsten hos många.

Varför mikroblogga?

Det är svårt att förklara vad det är som är så trevligt med just mikrobloggar, motargumentet ”Vem vill egentligen veta vad jag gör jämt?” dyker lätt upp. Även om Twitter har just ”What are you doing?” som slogan så är man ju inte begränsad till det användningsområdet.

Att mikroblogga är lätt, snabbt och roligt. Man behöver inte planera, det är spontant och organiskt, man kan lätt göra det från sin mobiltelefon. Hur mycket man kan få ut av det hänger dock en hel del på ens kontaktnät. Följer man ingen så kommer det snabbt att kännas som att man står i ett tomt rum. Man behöver nödvändigtvis inte känna de man följer, inte heller ska man vara rädd för att kasta sig in och svara på saker som någon vilt främmande person skriver.

Skaffa ett konto på någon av alla mikrobloggtjänster och ge det ett försök! Personligen rekommenderar jag Twitter och Bloggy i dagsläget (detta trots att Jaiku fortfarande har en speciell plats i mitt digitala hjärta). Börja med att titta runt lite, dra med dina kompisar in i smeten och se till att även följa folk utanför din bekantskapskrets!

Lägg gärna till mig på Twitter, Bloggy eller Jaiku när du skaffat ett konto, mest aktiv är jag dock på Twitter.

Taggar: bloggande, bloggy, mikroblogg, social media, twitter