Under året har jag spenderat allt mindre tid på mina projekt och bloggar, vilket några av er säkert märkt. Delvis på grund av tidsbrist, men även för att lusten inte funnits där, både på gott och ont. Mycket möjligt att mitt jobb på Twingly, som jag trivs galet mycket med, gör att jag inte riktigt känner mig upplagd att sitta och programmera på fritiden. Kan tänka mig att även pistvakter kanske tröttnar lite på att åka skidor under sin fritid.

En sak har jag däremot fått blodad tand för, nämligen att paddla havskajak. I somras provade jag det för första gången, tillsammans med en kär barndomsvän. Snabbt insåg jag exakt hur stört kul det är att paddla fram genom vågor i en kajak. Man kommer verkligen oerhört nära naturen med. Nästa sommar hoppas jag att det blir en tur till Öland, eller kanske till och med Gotland.

Vad har jag då för nyårslöften? Äta mindre skräp, röra på mig mer (gå till fots istället för att ta bussen och sådant) samt att investera mer i världen och medmänniskor. Det finns säkert en viss Di Leva-faktor™ över det sista där, men det handlar helt enkelt om att dela med mig av mitt överflöd till de som är i behov. Mycket av detta kommer säkerligen ske via Kiva.

Det här blir en post som jag inte läser om innan jag publicerar den, jag har skrivit ”rakt ut” och så får det bli nu. Hoppas att nästa år blir bättre än det som passerat, fler ljuspunkter och färre mörka dalar helt enkelt.

Tala om för de som står er nära hur ni känner för dem. Se på hur året som gått har varit och tyngs inte av de tråkiga saker som hänt, se i stället hur ni kan göra för att vara än mer nöjda nästa årsskifte.

Vi hörs och syns på andra sidan tolvslaget, gott nytt år allesammans!

Taggar: nyår, nyårslöften, tankar

Jag var i Västervik över helgen, något som var kalastrevligt, tråkigt nog innebär det att jag måste sätta mig i fordon som framförs av Veolia. Strax efter avfärden från Västervik blev det signalfel, något som är standard. Minuter efter att det var fixat började kupén rökfyllas.

Precis. Tåget fucking brann! Är det inte signalfel eller någon annan skit så är det klart att tågen tar eld!

Resultatet är att vi får utrymma tåg-aset och ställa oss ute på en svinigt kall banvall. Jag försökte få någon av tågpersonalen att ge mig ett nummer så att jag skulle kunna få tala med en människa på deras företag för att få svar på några frågor samt framföra mitt krav på taxiresa.

Självklart var jag förbannad då. Lika självklart var det något som märktes. Mindre självklart är det att man då som resenär skall få en snorkig ton i nyllet från tågpersonalen. Jag fick inget nummer, för det var visst hemligt. Jag fick inte heller använda hennes telefon för att prata med dem. Till sist fick jag numret till deras kundtjänst (som hon var tvungen att ringa och be om).

Kundtjänsten var stängd. Oväntat.

Nu sitter jag i en skumpig buss (Igen… Mer om det nedan). En buss som även den var försenad utifrån den tid vi fick höra efter att ha klättrat upp genom en lerig skog. En buss som dessutom är kall. En buss där man inte kan få svar på frågan ”Ungefär när kommer vi vara framme i Linköping?”, svaret blir ”Nae, det vet jag inte”.

Personalen från Veolia skyllde ifrån sig på Östgötatrafiken och sade att det var med dem man fick ta sina klagomål. Resegarantin ger endast ersättning för biljettkostnaden, inget annat täcks. Vidare jollrade dom även om att tågen minsann var 30 år gamla och att det då blir såhär.

Jaha?! Är det mitt satans problem? Jag har betalat pengar för att åka tåg från Västervik till Linköping, dessutom då med en viss ankomsttid. Jag har inte betalat pengar för att hamna i ett vrak som börjar brinna så att jag sedan får stå och frysa röven av mig i väntan på en försenad ersättningsbuss.

Dessutom var det även problem på min resa till Västervik. Där var det ersättningsbuss hela vägen. Det luktade avlopp i den.

I båda fallen omöjliggör bussen mer eller mindre det arbete jag hade tänkt uträtta under tågresans gång.

Varenda (bokstavligen talat) satans jävla gång som jag åker mellan Västervik – Linköping så är det något förbannat problem. Det har inte varit ett enda undantag. Lägg det till min förra bloggpost om lokaltrafiken i Linköping så får du en ganska bra bild om exakt vad jag tycker om pajasföretaget Veolia (och Östgötatrafiken med för den delen)

Vad som gör det ännu roligare är att Veolia skyller på Östgötatrafiken, som i sin tur skyller på Veolia. Lite då och då kastas SJ Kustpilen in i bilden med. Allt beror på vem man talar med. Det är ett helvete att veta vem det är man ska prata med.

Så, Veolia, eftersom det visst ska vara ni som sköter trafiken (enligt vad jag har hört):

VART FAN SKA JAG VÄNDA MIG FÖR ATT FÅ NÅGON VETTIG ERSÄTTNING?

Tillägg

Veolia/Östgötatrafiken/Kustpilen: Svarar gör ni i kommentarsfältet. Det är där vi sköter kommunikationen.

(jag har skickat mail till Veolia och Östgötatrafiken med länk till detta inlägg)

Uppdatering 2009-11-03:
Veolia svarade via mail (trots direkt uppmaning om att svara här):

Hej Kristoffer!

Tack för ditt mail.

Vi för står att du blir irriterad när tågen inte går utan måste ersättas med buss.

När du gör reklamation för detta går du till www.kustpilen.se  vidare till ”resegaranti” här hittar du all information angående hur du gör reklamation.

Med vänliga hälsningar

Veolia Transport Sverige AB
Eva Kerfstedt
Kundtjänst

Fint. ”Gör en reklamation via vår hemsida” är alltså deras svar. Inget ”Vi ber så hemskt mycket om ursäkt” eller ”Vi är ledsna att du drabbats av dessa problem”.

Jag undrade varför de inte skrev här, trots att jag uttryckligen begärt det…

Hej,

Vårt förfarande är att svara via mail och inte I bloggar

Med vänliga hälsningar

Veolia Transport Sverige AB
Eva Kerfstedt
Kundtjänst

Bra jobbat Veolia. Verkligen. Toppen.

Taggar: affektbloggande, brand, ilska, lågvattenmärke, tåg, veolia

Bussarna håller inte tiderna

Detta gäller särskilt på eftermiddagar och kvällar. På något sjukt sätt har det till och med gått så långt att jag nu för tiden går och ställer mig vid busshållplatserna och antar att det kommer en buss efter ett tag, jag har mer eller mindre helt slutat lita på tidtabellerna. Sneglar man upp på skyltarna som visar tiden till nästa buss så skall man inte heller för en sekund lita på dem. Jag har vid flera tillfällen roat mig med att ta tid på hur långa Östgötatrafikens minuter är. Det kan vara långt mer än det dubbla om man räknar i den sortens minuter som vanligt folk använder.

Jag har ringt till Östgötatrafiken om detta och fått två besked. Dels ”De visar ju hur lång tid det bör ta utifrån det nuvarande läget” samt ”Jo, vi har lite inkörningsproblem med dom”. Inkörningsproblem har man inte i över ett år (har ett minne av att de installerades förra sommaren).

Bussförarna kör inte helt sällan mycket oförsiktigt

Det händer ganska ofta att bussförarna här kör bussarna så att man kan tro att de precis har stulit bussen och har polisen hack i häl. Gas och broms hanteras som att de endast har två lägen (på och av) och i många fall känns det som att bussen framförs med farter som ligger över hastighetsbegränsningarna (har dock inte gjort mätningar på det än). Med sådan körning sätts både passagerarnas och omgivningens säkerhet på spel.

Detta är extra påtagligt i de fall där bussen är försenad.

Frågor till Östgötatrafiken

(Jag har mailat Östgötatrafiken och gett dem en länk till denna bloggpost)

Är ni medvetna om de här problemen? Anser ni att det är okej att era resenärer regelbundet utsätts för de situationer jag beskriver ovan? Är det vettigt att bussförarna sätter resenärernas och omgivningens säkerhet på spel för att kanske vinna totalt sett 30 sekunder på en hel tur? Vad gör ni för att förbättra situationen? Gör ni något alls (för jag har då inte märkt något av det i så fall)?

Vidare undrar jag även hur ni ser på att en förare hos er försökte hindra mig från att betala en höggravid invandrarkvinnas biljett när hennes kort hade lagt av (annars skulle hon tvingats gå en mycket lång sträcka), med orden ”betala inte, dom där måste lära sig att man får betala själv här” samtidigt som hon stod precis bredvid mig. Hon hade inga som helst problem att förstå svenska, vilket han också var högst medveten om eftersom de hade haft en ordväxling precis innan han vände sig till mig.

Svarar gör ni genom att använda kommentarsfältet nedan.

Taggar: lokaltrafik, östgötatrafiken, punktlighet, rasism, risker, veolia

Har även fastnat lite för Gowalla, en rätt kul tjänst där man märker ut olika ställen man är på (caféer, butiker, teatrar och sådant ni vet). Sedan ”loggar man in” på dessa varje gång man är där. Resultatet blir att dina kompisar kan se var du är och som en kul liten bonus kan du även lämna virituella föremål på platserna. Du får nya sådana lite då och då allt eftersom du loggar in på de ställen du besöker. De har en iPhone-app som är klockren, vet inte hur bra det fungerar med andra mobiler däremot.

Passade på att märka upp lite ställen nu när jag var ute och promenerade. Upptäckte även en massa geocachar som jag inte kände till sedan tidigare, träligt nog var det lite för mycket folk i närheten för att jag skulle kunna plocka någon av dem obemärkt. Får ta en nattlig promenad och avverka dem snart.

En ny vecka är på G, jag är taggad och redo för att stampa gasen i botten igen! Inbjudningar till att skapa Twinglykanaler skall mailas ut, nya funktioner ska skapas och det som redan finns där skall få ytterligare putsning.

Det gick upp för mig exakt hur mycket stenålder andra telefoner är när jag för ett litet tag sedan var utan min kära iPhone i några dagar. Det är verkligen helt makalöst vad handikappad man känner sig utan den. Dessutom har jag upptäckt att det är mycket, mycket svårt att inte garva åt konkurrenternas försök att komma med utmaningar. Igår satt jag och garvade skallen av mig till följande videoklipp:

Det där är alltså en telefon från det här året. Med Microsofts absolut nyaste version för mobiltelefoner. Folk betalar för det där. Exakt hur kasst det där är jämfört med Safari på iPhone kan jag knappt sätta ord på…

iPhonen är underbar, inte helt perfekt såklart, men det är utan tvivel den bästa telefon jag någonsin använt. Då har jag ändå klämt på de flesta som finns ute i butikerna nu…

Så, om den nu är så bra, vad är det jag tycker är nackdelen? Jo, att man blir lite av ett elitistiskt mobilsvin… Det går verkligen inte att låta bli att le i mjugg åt övriga tillverkares försök.

Har du varit sugen på en iPhone men avstått? Har du någon iPhone-liknande mobil som du är nöjd med? Låt mig få veta det i så fall, kommentarsfältet finns här nedanför =)

Taggar: iPhone, Microsoft, videoklipp

Tja, avsaknad av inspiration, massa allmänt grubblande och problem samt en helt annan prioritering av tiden är väl de tre största bitarna skulle jag tro. På Twingly har vi jobbat stenhårt för att få klart Twingly Channels i en privat beta-version, stressen från den lanseringen har väl nästan helt lagt sig nu, men det märks ändå att man blev lite sliten från maraton-arbetandet.

Vid sidan av det har jag ju dessutom kurser på universitetet, så lasten har varit lite hård.

Idag har jag dock en helt ledig dag, ett faktum är att chefen har gett oss alla på Twingly en ledig dag eftersom vi jobbat så hårt. Passade på att sova som en idiot, käkade frukost i glatt sällskap (det finns inget samband med att jag sov länge dock) och har även hunnit med två trevliga samtal med Tre (mer om det senare). En väldigt, väldigt lugn dag hitintills alltså. Är grymt promenadsugen med, så jag ska se om jag dessutom kan hitta några geocachar när jag ändå är ute och rör på mig.

Med lite flax blir kvällen dessutom bonustrevlig…

Någon där ute som prövat något liknande?

Taggar: elstöt, pistagemorgon, tim

Det innebär däremot inte att jag tycker att bloggande per automatik är bra. Hoppas att jag kommer lyckas beskriva vad ända in i vassen det är jag menar.

Jag har rejält högt i tak för folks åsikter. De får anse vadhelst de behagar. Detta innebär så klart inte att jag tycker att folk skall få göra vad de vill, men tyckande ska man ha fullständig frihet i. Jag har däremot betydligt lägre i tak för folks resonemang och beteenden (hugaligen, sådär får man ju inte säga). Den här gången är det främst hycklande och feghet (vilket inkluderar att vända kappan efter vinden) som jag tänkte ta upp lite kvickt.

Bland svenska bloggar har jag relativt ofta sett tjejer som glatt nallar/snor innehåll från andra sidor (oftast bilder) men sedan skriker sig hesa om någon gör detsamma mot dem. Det spelar inte heller någon roll ifall det är så att en annan person själv har gjort något. Är det lite för likt så skall klorna fram och det spelar ingen som helst roll att de själva beter sig likadant. Vi snackar alltså om fall där de själva nallar bilder hejvilt och sedan ger sig på någon annan för att deras sidomeny råkar ha samma rubriker…

Jag förstår mig verkligen inte på sådant där. ”Jag skuttar runt på nätet och nallar innehåll som jag kan lägga ut på min blogg. Gör någon detsamma mot mig så ska dom få se på fan!”. Hycklande? Absolut. Skulle vara intressant att få höra hur de resonerar.

Dessutom undrar jag varför jag uteslutande har sett detta resonemang hos kvinnliga bloggare. Något måste det ju rimligen bero på.

På samma sätt har jag rejält svårt för de fall där en bloggpost skrivs om ett företag eller en person, även om de inte är namngivna, där företaget/personen sedan inte tillåts kommentera. Detta oavsett ifall personen namnges eller ej. Det är ett i mina ögon ganska rejält fegt beteende, särskilt i de fall där det på något sätt kan gå att lista ut vem det är som åsyftas. Skriver man om någon skall de ha rätt att bemöta det. Det kan så klart vara jobbigt att behöva försvara det man fört fram, men det är väl en smäll man får vara beredd att ta? Känner du dig träffad av något i bloggposten så är det bara att kommentera, jag släpper igenom alla kommentarer som inte bryter mot kommentarsreglerna (eller är spam).

Känner du dig inte träffad är du självklart lika välkommen att kommentera även då =)

Taggar: bloggande, irritation

Taggar: glädje, musik, videoklipp

Det var i fredags, och iPhone 3GS hade precis börjat säljas. Jag hade avstått frestelsen att teckna ett abonnemang i förväg, till stor del berodde det på att jag inte ville bli av med min lojalitetsrabatt på 40% jag har, av någon konstig anledning skulle jag förlora den ifall jag hade bokat upp mig på förhandsbokningen (och därmed bundit mig i två år till).

Tres hemsida var enormt hårt belastad och innan den säckade ihop helt fick jag se att de började sälja iPhone även med kontantkort (något som även Telia gör). Jag tog en liten paus i arbetet och ringde direkt till Tre för att höra efter ifall det gick att beställa den via telefon (eftersom hemsidan helt hade dött), de sade att det var smidigare ifall jag gick till en Tre-butik. Jag fick även priset bekräftat av dem.

Sagt och gjort, på lunchen traskade jag förbi Tre-butiken i Galleri Leo, där jag blev välkomnad av en av de anställda.

– Hejsan, vad kan jag hjälpa till med
– Jo, jag märkte att er hemsida har säckat ihop helt
– Heh, jo… Folk är helt galna i iPhone
– Jo, det förstår jag. Jag hade tänkt beställa den med kontantkort, men eftersom hemsidan har dött så fick jag höra av er kundtjänst att jag skulle gå hit istället
– Den säljs inte kontant
– Jo, det låg uppe på hemsidan och er kuntjänst bekräftade det när jag pratade med dem.
– Den säljs inte kontant
– Jo, du skulle kanske kunna titta i ert system?
(han ignorerade det tipset helt)
– Den säljs inte kontant, vi säljer den bara med abonnemang, vi har blivit åtsagda att den bara ska säljas med abonnemang.
– Men den finns ju med kontantkort på hemsidan och er kundtjänst sade att jag kunde gå hit för att köpa den
– Den säljs inte kontant

Där någonstans tröttnade jag och tackade för mig innan jag gick ut ur butiken. Kanske ska påpeka att samtalet inte är ordagrant återgivet, men innehållet och tongången är korrekt återgiven.

Senare på eftermiddagen hamnade jag hos en enormt trevlig säljare när jag ringde till Tre, jag var åter igen på väg att beställa via telefon. Jag berättade hur jag blivit bemött i butiken och han sade att jag skulle gå ned dit igen och hälsa från honom, samt be dem ringa säljsupporten ifall de inte trodde mig.

Senare på eftermiddagen traskade jag åter igen förbi butiken, denna gång såg jag till att prata med den andra personen som jobbade där. Han var skeptisk till det jag berättade men betydligt trevligare, han dubbelkollade i systemet (vilket den andre helt struntade i) och visade mig att det valet faktiskt inte fanns i säljsystemet, efter det ringde han säljsupporten. Det visade sig att de hade missat att lägga in det valet i systemet, därför var det också omöjligt att lägga beställningen i butiken. Det kunde ta upp till 48 timmar innan det blev inlagt. När jag kom tillbaks från butiken så lade jag en beställning via Tres hemsida med ett stort leende på läpparna.

Det jag irriterar mig mest på är att den förste killen jag pratade med inte brydde sig om att ens kolla i systemet ifall det gick, än mindre ringde han deras säljsupport. Det hade tagit under minuten och jag hade lämnat butiken nöjd med servicen, trots att Tre centralt hade missat att lägga in kontant-valet. Istället bjöds jag på det sämsta butiksbemötandet på mycket, mycket länge.

Hur som helst så fick jag iväg en beställning, nu hoppas jag bara att telefonen anländer så snart som möjligt.

Kan också säga att jag fortfarande är jättenöjd med Tre som mobiloperatör.

Hur har ni blivit bemötta ute i operatörernas småbutiker?

Taggar: bemötande, inköp, iPhone, linköping, Tre

Starten för Sweden Social Web Camp närmar sig, jag såg till att kasta ihop en liten Dashboard-widget som gör att man kan följa nedräkningen i realtid. Bjuder med mig gör jag självklart också! =)

Har du inte redan registrerat dig men är sugen på att åka till sveriges ”webstock”? Se då till att registrera dig på direkten! Senaste anmälningsdag är den sjunde augusti.

Uppdatering: Läs den senaste posten med information om Sweden Social Web Camp

Taggar: dashboard, nedladdning, sswc, widget

Glöm för tusan inte att växla till högre kvalitet genom att klicka på ”HQ” så snart du startat något av klippen!

Dub FX – Love Someone

Dub FX – Soothe Your Pain

Helt surrealistiskt att se och höra, eller vad säger ni?

Taggar: Dub FX, musik, njutning

För ett tag sedan bestämde jag mig för att min gamla trotjänare, en Powerbook G4 med en 12-tumsskärm, inte riktigt räckte till längre. Det hade den i och för sig inte gjort under väldigt lång tid, men jag fick verkligen nog. Min gamla PC orkade jag inte bry mig om längre (mer om det senare). Jag bestämde mig för att köpa mellanmodellen av Macbook Pro med 15-tumsskärm.

Roligt nog så lade min Powerbook av några timmar efter dess. Eller ja, den fungerade bara om man använde den med en extern skärm, den gick inte ens att starta i uppfällt läge eftersom det aktiverade den inbyggda skärmen. Försökte man få igång den inbyggda skärmen när datorn var igång så totalhängde den sig. Det var helt enkelt något fysiskt fel på den. Jag fick leva med det i ungefär 1½ vecka innan min nya Macbook Pro levererades tillsammans med den fräscha väskan från be.ez och det trådlösa tangentbord som jag spontanbeställde tillsammans med datorn.

Det är den bästa dator jag någonsin haft.

Jag hade självklart kunnat få en vanlig bärbar PC väldigt mycket billigare, men det känns inte som att jag slösat bort en enda krona. Det beror inte på att jag känner att jag ville ha en Mac bara för att det är ett ”tufft märke” (vilket jag fått höra några gånger), utan för att jag aldrig någonsin stött på en burk som andas lika mycket kvalitetskänsla. Allt ifrån aluminiumhöljet och hur locket hålls stängt av magneter till hur tangentbordet känns och hur stor trackpaden är tilltalar mig. För att inte tala om hur smart strömkontakten är… Alla stackare jag känner som har någon (mer eller mindre tokplastig) bärbar PC tvingas ha strömkontakter som kan bryta sönder datorn ifall man stöter till dem, här poppar kontakten ur utan att skada något.

Just det ja, glaset framför skärmen är också underbart. På alla datorer jag ser i butikerna är det en plastskiva som sitter framför skärmen, här är det glas.

Dessutom slipper jag oroa mig för virus eller annan sådan skit. Visst, det finns ett fåtal ”elaka program” (det finns ju till alla plattformar), men man kan nästan se systemet som fullständigt skottsäkert.

Ni som läser det här, gör er själva en tjänst nästa gång ni ska skaffa en ny dator, skaffa en Mac! Visst, är du en person som spelar mycket eller har behov av att använda ett program som bara finns till Windows (eller något annat operativsystem), stanna kvar i den världen. Men alla ni andra som använder datorn till surfande, skrivande, hantering av digitalfoton och liknande; ta klivet. Visst, de må kännas som att det svider lite i plånboken, men du får faktiskt vad du betalar för och du kommer att slippa en massa bekymmer och faror.

Nu ska jag sätta mig med burken i en mysig soffa och leta efter flygresor till något kul ställe.

Taggar: apple, macbook pro

Lociloci är en svensk tjänst som på en karta låter dig se var dina kompisar håller hus utifrån var deras mobiltelefoner finns. Det kräver så klart att de godkänt att du skall få se det och det är inte heller någon kirurgisk precision på positionerna. Det har fungerat fint för att se i vilken stadsdel kompisar har befunnit sig.

Fram tills för ett tag sedan fanns det två sätt att använda tjänsten, dels en gratisvariant där man var begränsad i hur många gånger man kunde uppdatera positionerna för sina vänner. Dels två betalvarianter där allt var obegränsat och att även kunde se lite statistik. Så gott är allting väl. Freemium-tjänster, det vill säga gratistjänster där man får betala extra för fler funktioner är trevliga.

Nu har de däremot gett sig på en rejäl fuling. De skall börja ta betalt av alla medlemmar automatiskt. Det vill säga, har du ett konto där så kommer det börja att kosta utan att du godkänner något eller lämnar någon som helst sorts  bekräftelse på att du faktiskt vill ge bort dina pengar till dem.

Detta har så klart upprört en hel del folk och företaget själva svarar i stil med

Vad gäller att vi börjat ta betalt så har Lociloci i sina användarvillkor en möjlighet att göra prisjusteringar över tid, under förutsättning alla berörda medlemmar informeras om det minst 30 dagar i förväg.

Ovanstående var deras svar på det mail jag skickade dem.

Grejen är den att det, enligt jurister på konsumentverket,  inte är okej att göra på det där viset. Dan har skrivit om det och nu har även Svenska Dagbladet skrivit en artikel om hur Lociloci beter sig.

Såhär spontant lutar jag åt att ge blanka tusan i att avregistrera mig och sedan bestrida faktureringen. Via Locilocis hemsida går det inte heller att avregistrera sig, enligt informationen där måste man skicka ett SMS för att bli avregistrerad. Med andra ord måste man betala för att slippa betala.

Jag håller med Dan och övriga som blivit upprörda. Lociloci, hur vore det att i stället inaktivera konton som inte startar sin premiumtjänst? Skulle det inte varit smartare än att reta upp en massa folk och därigenom även sabba vad som syns i sökmotorerna när man söker på ”Lociloci”? Det är inte vidare bra ur SEO- eller marknadsföringsperspektiv.

Uppdatering 2009-07-13 16:52
De har nu avslutat mitt konto. Trots att jag inte skickat in någon konkret uppsägning. Lociloci, ni har verkligen full koll på hur man skall gå till väga…

Taggar: internet, Lociloci, SEO

Det kan nog ha varit en sådan där paus jag behövde för att, tja, samla mig eller vad ända in i skogen man skall kalla det. Nu skall jag se till att klä tankar och åsikter i ord och sedan sätta dem på pränt lite oftare framöver, ni får ursäkta min långa tystnad

Taggar: bloggande, Personligt

Till att börja med så är det fullkomligt möjligt att AllTele inte sparar användaruppgifter historiskt rent generellt sett, åtminstone inte i de fall där kunderna har dynamiskt tilldelade IP-nummer. Jag har dock haft ett statiskt IP-nummer sedan jag blev kund hos AllTele, vilket i princip sett innebär att man har historiken klar för sig. I den förra posten beskrev jag hur jag försökte få klarhet i några frågor jag hade och hur det sedan resulterade i att jag fick mina användaruppgifter mailade till mig.

Det var förmodligen den delen som egentligen upprörde mig. Jag hade nämligen inte tillhandahållit särskilt mycket information som kunde säkerställa att det verkligen var jag som var den som ville ha ut min egen information. Visst, jag hade angett mitt namn och personnummer, men de kan vem som helst ta reda på. Jag hade också angett vilken nätleverantör jag hade, men det hade också gått att lista ut relativt lätt utifrån öppet tillgängliga personuppgifter. Jag frågade ifall de behövde mitt kundnummer, men istället för att den jag hade kontakt med på AllTeles kundservice bad om att få mitt kundnummer så skickades i stället mina fullständiga IP-uppgifter ut till den e-postadress jag angett.

Detta gjorde mig både upprörd och bekymrad, eftersom det enligt mig tyder på rejält bristande rutiner vad gällde hanteringen och policyn kring hur man skall handskas med sådana uppgifter.

Dessa IP-uppgifter kan mycket väl ha hämtas fram ur ögonblicksdata hos dem, det vill säga att de såg i sitt system vilket IP-nummer jag hade just då. Det behöver inte på något sätt ha varit lagrat i någon form av historisk logg. Tråkigt nog gjorde min upprördhet att jag blev lite väl ivrig och missade att beskriva detta.

Idag fick jag en mycket trevlig kommentar från Ola Norberg, AllTeles VD, som på ett vänligt sätt bemötte det jag skrivit. Det trevliga bemötandet är också anledningen till att jag skriver detta. Trevligt kundbemötande är nämligen något som skall premieras på alla sätt.

Jag valde att uppdatera min gamla post så att den bättre stämmer överens med roten till min dåvarande upprördhet. Gamla bitar är överstrukna, jag har även märkt upp mina tillägg.

I telefonkontakt jag hade med AllTele i lördags fick jag även berättat för mig att vid det tillfälle jag fick uppgifterna mailade till mig så skall det endast ha funnits en strikt policy kring hantering av kunduppgifter och IPRED, men att det redan samma dag gick ut en uppdaterad policy som skärpte upp hanteringen av kunduppgifter även vid supportärenden.

Stämmer detta är det självklart jättebra!

Jag vill även att denna rättelse/kommentar skall nå ut till samma ställen min förra post gjorde (Har du som läser detta använt min förra post som källa hoppas jag att du kan uppdatera din post med det nya läget. Har du spridit den förra posten vidare, sprid även denna vidare):

• Computer Sweden: Tele2 skrotar användaruppgifter
• IT24: De tjänar på Ipred-lagen
• ComputerSweden: Ingen plikt att spara uppgifter
• även SvD och DN nämner att AllTele raderar användaruppgifterna

Några av alla de bloggar som skriver om AllTeles uttalande: Allt om IT, The Blackjacker, Åsiktskanonen nämner i förbigående AllTeles yttrande, Jinge tar upp ett citat från Aftonbladet.

Taggar: alltele, integritet, internet

Uppdatering 2009-05-04: Läs tillägget i slutet av posten, jag har även strukit över de delar som därmed inte stämmer fullt ut.

Under hela min tid här i Linköping har jag haft AllTele som internetleverantör, tjänsten i sig har i regel fungerat bra och det enda skälet att jag inte bytt till Banhof är nog att jag varit lat. Nu blir det nog ändring på det. Skälet är enkelt. AllTele ljuger och bluffar.

Efter att IPRED-lagen klubbades igenom och den fällande domen kring The Pirate Bay-målet kom till allmän kännedom har internetleverantör efter internetleverantör gått ut med uppgifterna om att de minsann inte kommer att lämna ut några användaruppgifter, i många fall påstås det även att de uppgifterna inte ens sparas och därför helt enkelt inte kan lämnas ut.

Det låter ju jättebra.

Jag kontaktade AllTele för att få rätsida på de funderingar jag hade, för de mail jag sett mina kompisar få från dem lämnade lite frågetecken hos mig. Det jag fick fram går att sammanfatta i en mening:

AllTele sparar visst på användaruppgifter, och nog lämnar de ut dem utan större bekymmer med!

AllTele har handskats ganska rejält oförsiktigt med mina användaruppgifter (ersätter ovanstående rad)

Nog för att sammanfattningar kan vara trevliga, nedan finns en lite mer mustigare beskrivning över vad som hände. Jag kontaktade alltså AllTele och min kärnfråga var följande:

Lagrar ni på något sätt information som gör att jag går att identifiera för utomstående part?

Vad är er policy för samarbete med utomstående part vad gäller utlämnande av uppgifter som kan peka ut mig som individ? Vad krävs för att ni skall göra något sådant?

De svarade luddigt med:

Vårt policy för samarbete med utomstående part är AllTele lämnar inte ut några uppgifter baseradt på krav enligt Ipred lagen.

Vi hoppas att detta är utvecklande nog för din del.

Detta hade med största sannoliket varit alldeles strålande utvecklande nog för vilken vanlig användare som helst, men personligen tyckte jag att jag inte hade fått svar på min fråga… Efter att ha påpekat det för dem via deras sjukt osmidiga supportsystem (hallå AllTele, vanlig mailsupport är att rekommendera) så fick jag ett svar där ett internt mail var infogat, i det kunde man läsa:

AllTele har i ledningsgruppen beslutat att följa samma linje som Bahnhof deklarerade under gårdagen och INTE spara och därigenom INTE lämna ut kunduppgifter. Det finns i dag ingen tvingande lag att operatören skall spara dessa uppgifter och vi kommer från o med i dag att radera samtliga DHCP-adressuppgifter ur våra system.

Avslutningen på den sista meningen fick mig att höja lite på ögonbrynen, ”skyddet” gällde alltså bara de som får sitt IP-nummer via DHCP. Det är inget de kommunicerat ut. Visst, förmodligen har majoriteten av deras kunder dynamisk tilldelning via DHCP, men jag är en av många som inte har det.

När jag då påtalade för dem att jag inte har dynamiskt IP-nummer och därför undrade hur deras skydd egentligen är tänkt att fungera för min del var det korta svaret:

AllTele lämnar inte ut några kunduppgifter baserat på IP-adress. Det spelar ingen roll om man har DHCP eller statisk IP-adress.

Inte ett ord som på något vis berör biten om att det uppenbarligen är så att de sparar på uppgifterna trots allt.

Det här fick mig även att bli frestad att testa att se hur svårt det skulle vara att få ut mina egna uppgifter från dem…

Jag startar ett nytt supportärende och inleder det med följande:

Hej,
min router hemma har lägligt nog bestämt sig för att radera samtliga inställningar, däribland det fasta IP jag blivit tilldelat när jag startade mitt abonnemang hos er.

Jag undrar om de kan maila uppgifterna till mig. Måste även påpeka att jag inte ger dem mitt kundnummer. De får mitt namn, min e-postadress  (som inte är den de har i sitt system) samt mitt personnummer (som vem som helst kan kolla upp på mindre än 30 sekunder).

Någon på AllTele svarar med ett kort

Du har DHCP så jag kan tyvärr inte skicka några uppgifter till dig.

Okej, det gick inte på första försöket…

Nej, inte enligt de uppgifter jag fått från er sedan tidigare. DHCP används vid dynamisk tilldelning. När jag anslöt mig fick jag uppgifter om att ange ett fast IP (vilket är det totalt motsatta mot DHCP). Hjälper ett kundnummer?

Här ger jag dem till och med en uttrycklig chans att be om mitt kundnummer (vilket trots allt hade höjt säkerheten en hel del). Jag bifogar inte heller här mitt kundnummer. Mailadressen är så klart inte heller denna gång den de har i sitt system.

Svaret kom blixtsnabbt denna gång:

IP [mitt IP-nummer] Nätmask [min nätmask] Gateway [min gateway] DNS 1 [min primära DNS] DNS 2 [min sekundära DNS].

Mailet avslutades med vänliga hälsningar från en signatur jag inte tänker hänga ut. Fullständiga användaruppgifter med andra ord. Bevisligen sparade. Bevisligen utlämnade.

Åter igen: Jag lämnade inte mitt kundnummer, mailen jag angav är inte den de har i sitt system och ingen som helst säker identifiering av mig gjordes. Vem som helst skulle kunna ha gjort detta.

Detta gör i mina ögon AllTele till lögnare som tar sin chans att med halvsanningar försöka plocka åt sig lite hjältegloria. (Kommentar till överstrykningen: Yikes, jag ska andas lite innan jag skriver sådana här poster…)

Visst, okej… De lämnade inte ut uppgifter med mitt IP-nummer som enda identifierare här, men det är ändå så att de lämnade ut mina uppgifter till en för dem helt okänd person som inte identifierat sig med kundnummer och där e-postadressen inte stämmer överens med den som registrerats i deras system. Jag undrar vad de då gör om en instans som har lagligt stöd kommer och vill ha ut uppgifter… Jag menar, uppgifterna finns ju bevisligen där.

Tillägg 2009-05-04: Uppgifterna kan mycket väl vara hämtade ur ögonblicksdata de har, den behöver inte arkiveras. Men sparad är den ändå ur strikt bemärkelse.

Jag är nu helt bestämd att överge AllTele. Jag kan inte rekommendera dem till vänner och bekanta heller. Helt enkelt därför att sanningen inte serverades men också mycket för att de har visat hur oförsiktigt de handskas med mina kunduppgifter. Mitt tips är att du tar ett rejält snack med din internetleverantör för att reda ut hur det egentligen ligger till.

Mer läsning:

• Läs den fullständiga mailväxlingen på Gate 303: AllTele behåller användaruppgifter
• Computer Sweden: Tele2 skrotar användaruppgifter
• IT24: De tjänar på Ipred-lagen
• ComputerSweden: Ingen plikt att spara uppgifter
• även SvD och DN nämner att AllTele raderar användaruppgifterna

Några av alla de bloggar som skriver om AllTeles PR-jippo: Allt om IT, The Blackjacker litar på AllTele, Åsiktskanonen nämner i förbigående AllTeles yttrande, Jinge tar upp ett citat från Aftonbladet där AllTele påstås förstöra kunduppgifterna.

Taggar: alltele, användaruppgifter, integritet, internet, IPRED

Det här är en post jag känner att jag borde ha skrivit för länge sedan egentligen, men nu känns det mer aktuellt än någonsin tidigare.

I December förra året gick jag med i Piratpartiet, redan innan dess har jag röstat för dem. För ett tag sedan läste jag även igenom nästan allt material på Piratpartiets hemsida (kanske borde gjort det tidigare) och jag kan nu säga att jag håller med dem mer eller mindre fullt ut på alla punkter . Den samhällsutveckling vi idag ser är direkt skrämmande, särintressen påverkar lagstiftandet på ett sätt som är rejält obehagligt. Varje gång tanken ”nu kan det väl ändå inte bli så mycket värre” har dykt upp så har det visat sig att det visst kunde det, inte helt sällan med ganska god marginal också.

Jag har berättat om det nuvarande läget för många av mina kompisar, en inte helt ovanlig reaktion har varit ”Skojar du?”. Svaret har varje gång varit ”Nej, och det är värre saker på gång…”. Resultatet är att många av dem sprider ordet vidare, något jag är glad över att se.

Nu ser jag till och med folk som tidigare varit förespråkare för övervakning ändra sina uppfattningar (vilket i vissa fall är lite komiskt med tanke på hur hårt positiva de varit tidigare), vilket självklart är trevligt. Däremot hoppas jag att folk är medvetna om att Piratpartiet står för så mycket mer än ”fri fildelning”, man får en bra övergripande bild genom att läsa Piratpartiets principer. Piratpartiet är inte ens ett enfrågeparti, något som vissa hävdar.

Många har även börjat blogga om att de har tagit steget till att bli medlemmar i Piratpartiet; Nikke, Joakim Jardenberg , Sjumilakliv och Johan bara för att nämna några. Tillströmningen av medlemmar har varit enorm sedan domen mot The Pirate Bay och det bloggas friskt om partiet.

Som en bonus av mitt läsande av den ena Piratpartiet-bloggposten efter den andra snubblade jag dessutom över Calandrellas blogg, en mycket läsvärd blogg, dessutom skriven på ett föredömligt bra sätt. Sätter man det i relation till att tösen ”endast” är 13 fysiska år så blir det hela än mer imponerande. Det verkar vara som att många av de relativt rejält unga människorna som engagerar sig i Internet, sociala medier och politik är härligt skärpta. Läs hennes blogg ni med!

Parallellt med allt detta har Unni Drougge bestämt sig för att lägga ut en av sina ljudböcker på The Pirate Bay, betalning är fullständigt frivillig och även beloppet är upp till varje person att bestämma. Jag laddade ned boken, precis som många andra så betalade jag en summa för det med. På hennes blogg kan man läsa följande:

På bara några timmar hade de utgifter jag haft för inspelningen av boken kommit in som frivilliga donationer. Jag hade inte alls räknat med det. Efter ytterligare några timmar var summan av insättningarna tre gånger så stor som insatsen. Och jag hade ju uttryckligen sagt ifrån att jag inte krävde en spänn. Pengarna ska gå till liknande verksamheter, jag vill visa att det går. Eller ni visar. VI visar.

Jag hoppas att fler författare och musiker tar efter det här!

För att återgå till ämnet, surfa in på Piratpartiets hemsida, läs om deras principer och ifall ni tycker att det känns rätt och att ni kan rösta för dem, bli medlem!

Synd att jag inte kan närvara på Ricks föreläsning här i Linköping på måndag, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.

Vill någon komma i kontakt med mig, skriv en kommentar nedan eller lägg till mig på Twitter.

Taggar: piratpartiet, politik

(Jag vet, det här är en personlig blogg, men mikrobloggande är en del av mitt liv, så det hör hemma här =)

Twitter

Twitter är utan tvekan världens största mikrobloggtjänst, med en total användarbas på över sex miljoner användare finns det ingen av de övriga mikrobloggarna som ens kommer i närheten.

På Twitter har man 140 tecken till sitt förfogande för att föra fram sina meddelanden. Detta är något som till en början kan låta väldigt begränsande, men i realiteten är det i regel inget man på något sätt lider av. Twitter är också den mikroblogg som har flest kringtjänster, förmodligen är det en bidragande faktor till att Twitter blivit så stort.

Program i stil med TweetDeck och DestroyTwitter gör Twittrandet ännu lättare.

Bloggy

Bloggy är en svensk mikroblogg skapad av Jonas Lejon, den har likheter med den finska mikrobloggen Jaiku, men med förbättrad funktionalitet. En sak som skiljer Bloggy från Twitter är att så kallade ”trådar” kan skapas. Det kan liknas vid möjligheten att lämna kommentarer på en vanlig blogg. Bloggy har också möjlighet att hämta in information från andra källor, till exempel din vanliga blogg.

Jaiku

Jaiku var den första mikrobloggen jag började använda mig av, under lång tid växte min förtjusning till tjänsten. ”Tråkigt nog” köpte Google upp Jaiku, något som fick utvecklingen att stanna av. Ytterligare en sak som under lång tid var problematiskt var att det inte gick att skapa ett konto utan att bli inbjuden. Nu har det ändrats så att vem som helst kan skaffa ett konto, men tråkigt nog lyftes flera av de gamla funktionerna bort, något som minskade intresset för tjänsten hos många.

Varför mikroblogga?

Det är svårt att förklara vad det är som är så trevligt med just mikrobloggar, motargumentet ”Vem vill egentligen veta vad jag gör jämt?” dyker lätt upp. Även om Twitter har just ”What are you doing?” som slogan så är man ju inte begränsad till det användningsområdet.

Att mikroblogga är lätt, snabbt och roligt. Man behöver inte planera, det är spontant och organiskt, man kan lätt göra det från sin mobiltelefon. Hur mycket man kan få ut av det hänger dock en hel del på ens kontaktnät. Följer man ingen så kommer det snabbt att kännas som att man står i ett tomt rum. Man behöver nödvändigtvis inte känna de man följer, inte heller ska man vara rädd för att kasta sig in och svara på saker som någon vilt främmande person skriver.

Skaffa ett konto på någon av alla mikrobloggtjänster och ge det ett försök! Personligen rekommenderar jag Twitter och Bloggy i dagsläget (detta trots att Jaiku fortfarande har en speciell plats i mitt digitala hjärta). Börja med att titta runt lite, dra med dina kompisar in i smeten och se till att även följa folk utanför din bekantskapskrets!

Lägg gärna till mig på Twitter, Bloggy eller Jaiku när du skaffat ett konto, mest aktiv är jag dock på Twitter.

Taggar: bloggande, bloggy, mikroblogg, social media, twitter

I mitt förra inlägg skrev jag om en idé som dök upp, för att sedan mycket snabbt utveckla sig till en affärsidé. Nu har det hänt igen! Själva grundidén är inte unik på något sätt, men jag tror ändå att det ska kunna gå att fila till det hela så att man ska kunna göra sig en hacka. Grundkonceptet har gjorts förut, men jag har sett några punkter som man kan förbättra. Ska bli kul att se ifall det kan mynna ut i något lönsamt

Skönt att det inte blir några stora uppstartskostnader med, det andra projektet blir en aning dyrare att dra igång än det här.

Ska väl ägna en del av dagen åt att labba lite för att få kläm på tekniken bakom det hela, det är väl främst en liten bit som jag vill försäkra mig om att den kan automatiseras på något sätt.

Det här kan komma att bygga på mina passiva inkomster rätt bra har jag en känsla av, om det vill sig väl vill säga. I värsta fall lär det bygga på bara lite grand, så det känns som en win-win-situation. Visst, helt och hållet passivt kommer det inte att vara på något sätt, men det bör inte kräva mycket av min tid när det väl är igång. Kanske är jag lite optimistisk, det återstår att se.

Jag kommer självklart att blogga om båda satsningarna så snart det är läge för det, håll ut lite. Hoppas att jag kanske också kan inspirera fler att våga satsa lite. Ångrar själv att jag inte tagit tag i sådant här tidigare.

Det är kanske läge att börja kolla på bokföringsprogram och sådant där med, just nu finns det ju inget direkt behov, men det kommer snart att finnas där. Förslag och rekommendationer mottages tacksamt! Det enda grundkravet är att det skall vara ett program för mac eller att det är webbaserat.

Grunden till artikelbilden är skapad av Cayusa.

Taggar: idéer, inspiration, utveckling

Grundidén är så enkel att jag inte fattar hur det kan komma sig att någon inte gjort det tidigare, men å andra sidan så är det kul att se en potentiell marknad på ett så tydligt sätt.

Det ska bli grymt kul att dra igång med det här projektet på allvar!

Nu återstår att komma på ett bra produkt- och ”gruppnamn” med. Domäner för det skall reggas och andra avgifter skall betalas. Kan vara läge att räkna lite på vad som kan vara en vettig prissättning med har jag en känsla av.

Strålande tillfälle att skaffa ett eget företag (ja, Anton, det är kanske dags nu), jag har skjutit på det länge. Nu har man ju det här som en extra morot med och det är kanske läge att öppna upp för egna småverksamheter på allvar…

Taggar: idéer, inspiration, utveckling

En del kan man ha tappat kontakten med lite, men på något vis så behövs det ändå bara en liten, liten knuff för att kickstarta igång allt igen.

Och visst är det ändå så, att riktiga vänner kan man låta bli att ha kontakt med under lång tid bara för att sedan återta en utan att något för den delen känns märkligt. Trots att det kanske gått ett halvår (eller ännu längre tid) sedan man sist hördes av så känns allt helt naturligt när man åter får kontakt igen. Antar att ni vet vad jag talar om?

Vänner går ett steg extra utan att man ber om det, vänner bara finns där på ett naturligt sätt.

Taggar: kontakt, vänner

Jag har aldrig varit vidskeplig nog att tro att det skulle vara något särskilt med fredagar som är nummer 13 i månaden. Det är en dag som inte skiljer sig från andra, bortsett från att det är en massa goja om att man får se upp för otur.

Fuck that. Stollarna har rätt!

Först är bussen försenad. Ett faktum är att den är så sen att till och med den efterföljande busstiden blir försenad… Visst, fine… Bussarna har inte kommit i tid här sedan, tja, jag vet inte riktigt när. Man börjar tråkigt nog bli van. Väl inne i bussen sjunker jag ned i första bästa säte och slevar igång min iPod Touch för att njuta av lite bra morgonmusik (Dia Psalma blev det den här gången) samtidigt som jag fortsätter att läsa 20,000 leagues under sea (mer känd som ”En världsomsegling under havet” på svenska).

Bussen fylls på och jag slutar också att tänka på att bussen hela tiden låter som att den skrapar hela underredet mot asfalten. När jag kommit fram till hållplatsen jag ska av vid så vägrar bussen att öppna dörrarna, alla som skall av får helt enkelt finna sig i att vara inlåsta en minut eller så (Östgötatrafiken, ni bör kanske se över era bussar lite…). Okej, jag hajar att jag kanske låter som ett gnälligt as, men det kommer mer.

När jag väl kommit av bussen, ut i den kyliga luften så märker jag att en del av mig känner av kylan lite värre än den borde. Det är helt enkelt rejält kallt om baken. Sätet hade varit precis lagom fuktigt och varmt för att jag inte skulle känna det när jag satt i bussen. När jag ska känna efter exakt hur blöta mina byxor egentligen är så upptäcker jag det som kom att bli grädde på moset den morgonen. Mina byxor var trasiga. Mina favoritbyxor var trasiga. De var hela dagen innan. De var hela när jag tog på mig dem på morgonen och trasiga när jag klev av bussen. Något i det blöta sätet hade helt enkelt krokat tag i mina byxor när jag reste mig upp utan att jag märkte det.

Toppen. Verkligen.

Har ni klarat er oskadda förbi den fördömda fredagen?

Taggar: bussar, byxor, otur, otursdag

Underbart!

Taggar: inspiration, ironman, kärlek, marathon, triathlon

Det är ju ett lite luddigt område egentligen, det där med var man ska dra gränserna. Visst, i vissa fall kan man ju utan tvekan säga att något är en kopia, men då vill det till ganska mycket enligt mig. Visst, jag har sett fall där material verkligen varit rena kopior (vid ett tillfälle kopierades utseendet på min sida Gate 303 rakt av till exempel), men i många fall har det snarare rört sig om just inspiration.

Att säga att folk är ”ondskefulla kopierare” för att de väljer att kategorisera sin sidomeny på ett logiskt och organiserat sätt är lite att ta i, tycker jag. Ska man spetsa till (och bredda) det resonemanget så kräver det att personen som blivit ”kopierad” var den första som kom på [vad det nu var som blev kopierat] samt att det dessutom är unikt på något sätt.

Drar man det så hårt så tycker jag dessutom i så fall att man egentligen också skulle kunna börja gnälla lite på de som använder sig av färdiga blogg-mallar. Jag menar, allt de gör är ju att ändra lite färger och bilder (i bästa fall). Den underliggande strukturen finns ju ändå där, den som styr själva layouten.

Känns skönt att tillhöra de som bygger sin bloggs utseende från noll och ingenting (med undantag från en färdig textur)… =P

Var går gränsen mellan att kopiera och att låta sig inspireras egentligen?

Taggar: inspiration, kopior

Summa summarum kan man konstatera att det blivit på tok för lite sömn (får ta igen det i natt), men bortsett från det så har helgen varit en perfekt blandning mellan att spela och att helt enkelt bara umgås och slänga käft.

Jag kommer inte ihåg senast jag spelade Battlefield 1942, men det var precis lika kul som jag mindes. Det visade sig att jag snabbt fick min alldeles egna ärkefiende i motståndarlaget, å andra sidan så var det väldigt ömsesidigt… =)

Sista natten var vi ett gäng som grottade ned os i Left 4 Dead med. Galet kul lir där man var en liten grupp som hel enkelt skulle kämpa sig genom horder av zombier (jaja, jag vet, det låter kanske lite barnsligt) för att klara banorna. Länge sedan jag spelade ett så kul spel faktiskt, helt klart bra nog för att få mig att hala upp kontokortet. Får se om jag känner att jag har tid med det bara.

Råkade ut för en sjukt trälig grej på vägen till tåget med. Det senaste dygnet har det snöat en del här i Västervik, till sist övergick det till någon sorts snöblandat regn. Det hela leder så klart till att det samlas grötig snöslask i djupa pölar precis överallt. Det var i en sådan jag satte ned min fot… Helt klart otrevligt.

Ska försöka sova en liten stund under hemresan nu, får se hur det går…

Taggar: helg, lan, spel, vänner, västervik

Tidigare idag var jag stensäker på att det inte var förrän nästa helg som jag skulle iväg, men som tur var så ringde Robert mig för att i glad ton undra när jag skulle dyka upp. Resultatet var att jag blev tvungen att göra en mellanlandning hemma för att kasta ihop lite packning. Lite irriterande, fast å andra sidan så innebar det att jag kunde kasta i mig lite käk också.

Så nu sitter jag här, mätt och belåten, på ett tåg som luktar gammal inpyrd skolskjuts (går bäst att beskriva som en något kryddig, men knappast trevlig doft). Blev just frågad ifall jag ville ha något från ”serveringen” med. Ångrar nästan att jag tackade nej, lite godis hade inte suttit helt galet.

Får ta och fixa det nu. Undrar om de har Ahlgrens bilar?

Bästa tåg-godiset, vad är det egentligen?

Taggar: lan, lava, resa, tåg, västervik

Ofta när jag sitter och pillar på ett tema så växlar utvecklingen mellan att ta ett större skutt och att bara ändra sig gradvis. Ju längre tid det går, ju längre blir det mellan de större hoppen. Hur gör ni andra med utseendet på era bloggar? Väljer färdiga teman, ändrar i färdiga teman eller bygger helt från grunden?

Vill även passa på att gratulera min homeboy från Ronneby, som fyller år idag. Grattis på dig lill-krille! =)

Taggar: blogg, bloggdesign, design, wordpress, wordpresstema

Huga, den där rubriken öppnar väl upp för en del skarp beskjutning. Jag tänker nu ge mig ut på den politiska korrekthetens tunna is och hoppa lite jämfota.

En viss förståelse för begreppet ”sarkasm” (samt förmåga att inse när detta används nedan) är att rekommendera, med hänsyn till blodtrycket. Såja, då kör vi!

På många ställen har man kunnat läsa det här om att vara ”offer” på grund av ens könstillhörighet, det vill säga att man per automatik skulle bli ett offer på grund av vad man har mellan benen. Jag har inte riktigt den synen på tillvaron, istället anser jag (och många med mig) att man är sin egen lyckas smed och att man helt enkelt skall bli bedömd utifrån vad man uträttar, något som gör ens könsorgan ganska betydelselöst ur det perspektivet.

Däremot finns det de som glatt tar tag i offerrolls-snuttefilten så fort de blir kritiserade (eller ibland till och med endast ifrågasatta), nu senast har jag sett detta hos Blondinbella. Hon skriver själv att hon är ”trött på att ständigt anklagas för dåld marknadsföring i bloggen”.

Jag skulle tro att de flesta av er som läser det här känner till att Blondinbella blivit anmäld för att ha dold reklam på sin blogg, något som nu vilt förnekas. Detta trots att det tidigare kommit ut dokument där det uttryckligen framförts att företag kan köpa blogginlägg och att Blondinbella, mot att få varor, kan skriva gott om företag samt att de skulle få sina varor väl synliga på bild med (det gäller även att ”råka nämna” företag i TV-sändningar med).

Snuttefilten kommer i form av meningen ”Det känns som om denna granskning inte skulle skett om jag vore en kille som bloggade och skrev om bilar, klockor eller verktyg”. Nejdå. Självklart skulle det inte skett. Det är ju otänkbart. Ett faktum är att så fort en tjej får kritik av något som helst slag så är detta endast baserat på att hon har ett kvinnligt könsorgan.

Killar däremot, de blir kritiserade på grund av vad de gör. Men med tjejer är det annorlunda. Där sker det på grund av könsorganet. Vidare är det ju också helt uteslutet att det kan tänkas bero på de brev som gått ut till företag…

Antagligen måste mötet på Konsumentverket sett ut något enligt följande:

– Ja, vi har ju fått in anmälan mot den där ”Blondinbella” med. Vi ska väl kanske ta och använda den som bottenlager i våra hamsterburar, precis som vi gjort med alla de andra anmälningarna vi brukar få in?
– Tja, jag har inget emot det. Vi har ju fått slut på tidningarna nu eftersom vi sagt upp alla prenumerationer tack vare den där finanskrisen.
– Men hörrni… ”Blondinbella”, låter det inte lite som att…
– Att vad?
– Ja, alltså… Att det kan vara en tjej?
– Jo, det har du ju rätt i. Kan någon av er som har en dator med sig kolla upp det?
(kort paus där man endast hör lite knappande från de som har sina Dell-laptops med sig)
– Visst är det så! Då måste vi ju undersöka!

Alla ni som tycker att det låter rimligt kan räcka upp en hand. Jag säger så klart inte att det är omöjligt att det går till såhär, men jag får väl lov att säga att jag tycker att det är högst osannolikt…

Jag hänger inte riktigt med på det där resonemanget. Går man ut med något som visar sig kunna vara olagligt så skall man väl också ta konsekvenserna av det, utan att gnälla om att man har någon sorts ”grupptillhörighet” och därför bara är ett offer? Kommer de som undersöker fram till att det inte kan bevisas att lagbrott skett så är det ju inte mer med det, men med tanke på vad som har skrivits utåt så får hon nog glatt finna sig i att bli undersökt (och bör inte heller gnälla över det), enligt mig.

Det finns så klart andra lägen då jag sett samma resonemang användas, men gemensamt för i princip sett samtliga gånger jag sett det är att det har varit tjejer som tagit till resonemanget. Är detta en effekt av vissa svängningar inom feminismen, eller är det bara ett bekvämt sätt att försöka friskriva sig på grund av en tillhörighet till en påstådd offer-grupp?

Varje person får stå för sina egna handlingar, svårare än så är det inte tycker jag. Vad man har för kön spelar ingen som helst roll.

Nu vill jag höra vad ni tycker i frågan. Är det rätt att använda sin könstillhörighet som en ”livboj” när man får kritik för vad man gör eller hur man beter sig? Vad tror ni är skälet till att folk gör så?

Taggar: kön, könsroller, offerroller, politisk korrekthet, reklam

Det blev jag inte. Dessvärre blev jag inte ett dugg förvånad. Blir jag däremot inte uppringd av en annan person i morgon så kommer jag att bli tokig, där har det till och med blivit en spikad tid för samtalet. Av någon märklig anledning gick det dock inte att träffa personen vid den tidpunkten, endast telefonkontakt var okej…

Med det samtalet vill jag ha frågetecken uträtade, förståelse samt löfte om påskyndande.

Vågar knappt ens hoppas på det förstnämda dessvärre…

Taggar: irritation, överenskommelser, samtal