Det var i fredags, och iPhone 3GS hade precis börjat säljas. Jag hade avstått frestelsen att teckna ett abonnemang i förväg, till stor del berodde det på att jag inte ville bli av med min lojalitetsrabatt på 40% jag har, av någon konstig anledning skulle jag förlora den ifall jag hade bokat upp mig på förhandsbokningen (och därmed bundit mig i två år till).

Tres hemsida var enormt hårt belastad och innan den säckade ihop helt fick jag se att de började sälja iPhone även med kontantkort (något som även Telia gör). Jag tog en liten paus i arbetet och ringde direkt till Tre för att höra efter ifall det gick att beställa den via telefon (eftersom hemsidan helt hade dött), de sade att det var smidigare ifall jag gick till en Tre-butik. Jag fick även priset bekräftat av dem.

Sagt och gjort, på lunchen traskade jag förbi Tre-butiken i Galleri Leo, där jag blev välkomnad av en av de anställda.

– Hejsan, vad kan jag hjälpa till med
– Jo, jag märkte att er hemsida har säckat ihop helt
– Heh, jo… Folk är helt galna i iPhone
– Jo, det förstår jag. Jag hade tänkt beställa den med kontantkort, men eftersom hemsidan har dött så fick jag höra av er kundtjänst att jag skulle gå hit istället
– Den säljs inte kontant
– Jo, det låg uppe på hemsidan och er kuntjänst bekräftade det när jag pratade med dem.
– Den säljs inte kontant
– Jo, du skulle kanske kunna titta i ert system?
(han ignorerade det tipset helt)
– Den säljs inte kontant, vi säljer den bara med abonnemang, vi har blivit åtsagda att den bara ska säljas med abonnemang.
– Men den finns ju med kontantkort på hemsidan och er kundtjänst sade att jag kunde gå hit för att köpa den
– Den säljs inte kontant

Där någonstans tröttnade jag och tackade för mig innan jag gick ut ur butiken. Kanske ska påpeka att samtalet inte är ordagrant återgivet, men innehållet och tongången är korrekt återgiven.

Senare på eftermiddagen hamnade jag hos en enormt trevlig säljare när jag ringde till Tre, jag var åter igen på väg att beställa via telefon. Jag berättade hur jag blivit bemött i butiken och han sade att jag skulle gå ned dit igen och hälsa från honom, samt be dem ringa säljsupporten ifall de inte trodde mig.

Senare på eftermiddagen traskade jag åter igen förbi butiken, denna gång såg jag till att prata med den andra personen som jobbade där. Han var skeptisk till det jag berättade men betydligt trevligare, han dubbelkollade i systemet (vilket den andre helt struntade i) och visade mig att det valet faktiskt inte fanns i säljsystemet, efter det ringde han säljsupporten. Det visade sig att de hade missat att lägga in det valet i systemet, därför var det också omöjligt att lägga beställningen i butiken. Det kunde ta upp till 48 timmar innan det blev inlagt. När jag kom tillbaks från butiken så lade jag en beställning via Tres hemsida med ett stort leende på läpparna.

Det jag irriterar mig mest på är att den förste killen jag pratade med inte brydde sig om att ens kolla i systemet ifall det gick, än mindre ringde han deras säljsupport. Det hade tagit under minuten och jag hade lämnat butiken nöjd med servicen, trots att Tre centralt hade missat att lägga in kontant-valet. Istället bjöds jag på det sämsta butiksbemötandet på mycket, mycket länge.

Hur som helst så fick jag iväg en beställning, nu hoppas jag bara att telefonen anländer så snart som möjligt.

Kan också säga att jag fortfarande är jättenöjd med Tre som mobiloperatör.

Hur har ni blivit bemötta ute i operatörernas småbutiker?

Taggar: bemötande, inköp, iPhone, linköping, Tre

Vid andra tillfället blev jag uppringd och fick även då frågan ”Varför vill du det?”. Då var det däremot ifrågasättande.

Hur som helst så skulle uppgifterna beställas samma dag eller tidigt dagen efter, men det skulle ta ett par veckor innan de kom fram. Idag när jag tänkte kolla att det gjorts så ringde jag stället det skulle ha beställts ifrån. Där berättade de att de inte fått in något sådant alls.

Då ringer man så klart till det första stället igen, får prata med en telefonist som inte lyssnar på vad jag säger. Till slut blir det ett lite snorkigt ”Ja, men då får han ringa upp dig senare”. Ingen tid kunde så klart ges, bara att han kanske kunde ringa mig under dagen. Min andra fråga sket hon helt i att besvara, trots att jag frågade flera gånger.

Tillbaks på telefonen och det andra stället igen. Där möttes jag däremot av en person som faktiskt lyssnade och förstod. Hon gav mig beskedet att hon personligen skulle se till att uppgifterna skickades idag, det trots att jag tidigare fått höra att det måste vara det mottagande stället som ska ha beställt dem. Stämmer det så är det skönt att en person för en gångs skull inte klänger sig fast vid ”Men så kan vi minsann inte göra!”.

Så, i morgon eftermiddag är det jag som är ”jobbig” igen och hör av mig till det mottagande stället för att be att få kolla på det material de fått sänt till sig.

Alltså: Via telefon får jag först reda på att en sådan där sak ska ta ett par veckor. När man själv jobbar lite med det så visar det sig ta en dag. Helt sanslöst.

Gick den tiden att korta ned såpass mycket borde det väl gå att korta ned den andra tiden med ifall man lägger manken till…

Är lite nyfiken på vad reaktionen blir när jag blir uppringd senare idag (om jag blir det) och då helt enkelt upplyser dem om att jag fixat så att uppgifterna är på väg till dem. Har en svag känsla av att det kommer att vara en attityd i stil med ”Låt nu oss sköta det här i fred”…

Taggar: bemötande, byråkrati, inkompetens, vänlighet, väntetid