Ja, det var verkligen helt bisarrt länge sedan jag skrev något här alls. Skälen är såklart många, att jag inte känt inspiration, att jag har varit upptagen och på fritiden prioriterat saker som inte har med datorer eller Internet att göra är två av dem. Det finns så klart andra delar med, men det tjänar inte så mycket till att göra en listning av dem.

Eftersom jag har börjat använda nästan alla mina tjänster via min iPhone så har tröskeln blivit lite högre att sätta sig och skriva här med. Visst, det finns en relativt trevlig iPhone-app för WordPress, men ärligt talat så är det inte så jättefrestande att producera längre material från ens mobil.

Man blir verkligen lat ganska snabbt…

Taggar: bloggande, iPhone, lathet

Det innebär däremot inte att jag tycker att bloggande per automatik är bra. Hoppas att jag kommer lyckas beskriva vad ända in i vassen det är jag menar.

Jag har rejält högt i tak för folks åsikter. De får anse vadhelst de behagar. Detta innebär så klart inte att jag tycker att folk skall få göra vad de vill, men tyckande ska man ha fullständig frihet i. Jag har däremot betydligt lägre i tak för folks resonemang och beteenden (hugaligen, sådär får man ju inte säga). Den här gången är det främst hycklande och feghet (vilket inkluderar att vända kappan efter vinden) som jag tänkte ta upp lite kvickt.

Bland svenska bloggar har jag relativt ofta sett tjejer som glatt nallar/snor innehåll från andra sidor (oftast bilder) men sedan skriker sig hesa om någon gör detsamma mot dem. Det spelar inte heller någon roll ifall det är så att en annan person själv har gjort något. Är det lite för likt så skall klorna fram och det spelar ingen som helst roll att de själva beter sig likadant. Vi snackar alltså om fall där de själva nallar bilder hejvilt och sedan ger sig på någon annan för att deras sidomeny råkar ha samma rubriker…

Jag förstår mig verkligen inte på sådant där. ”Jag skuttar runt på nätet och nallar innehåll som jag kan lägga ut på min blogg. Gör någon detsamma mot mig så ska dom få se på fan!”. Hycklande? Absolut. Skulle vara intressant att få höra hur de resonerar.

Dessutom undrar jag varför jag uteslutande har sett detta resonemang hos kvinnliga bloggare. Något måste det ju rimligen bero på.

På samma sätt har jag rejält svårt för de fall där en bloggpost skrivs om ett företag eller en person, även om de inte är namngivna, där företaget/personen sedan inte tillåts kommentera. Detta oavsett ifall personen namnges eller ej. Det är ett i mina ögon ganska rejält fegt beteende, särskilt i de fall där det på något sätt kan gå att lista ut vem det är som åsyftas. Skriver man om någon skall de ha rätt att bemöta det. Det kan så klart vara jobbigt att behöva försvara det man fört fram, men det är väl en smäll man får vara beredd att ta? Känner du dig träffad av något i bloggposten så är det bara att kommentera, jag släpper igenom alla kommentarer som inte bryter mot kommentarsreglerna (eller är spam).

Känner du dig inte träffad är du självklart lika välkommen att kommentera även då =)

Taggar: bloggande, irritation

Det kan nog ha varit en sådan där paus jag behövde för att, tja, samla mig eller vad ända in i skogen man skall kalla det. Nu skall jag se till att klä tankar och åsikter i ord och sedan sätta dem på pränt lite oftare framöver, ni får ursäkta min långa tystnad

Taggar: bloggande, Personligt

(Jag vet, det här är en personlig blogg, men mikrobloggande är en del av mitt liv, så det hör hemma här =)

Twitter

Twitter är utan tvekan världens största mikrobloggtjänst, med en total användarbas på över sex miljoner användare finns det ingen av de övriga mikrobloggarna som ens kommer i närheten.

På Twitter har man 140 tecken till sitt förfogande för att föra fram sina meddelanden. Detta är något som till en början kan låta väldigt begränsande, men i realiteten är det i regel inget man på något sätt lider av. Twitter är också den mikroblogg som har flest kringtjänster, förmodligen är det en bidragande faktor till att Twitter blivit så stort.

Program i stil med TweetDeck och DestroyTwitter gör Twittrandet ännu lättare.

Bloggy

Bloggy är en svensk mikroblogg skapad av Jonas Lejon, den har likheter med den finska mikrobloggen Jaiku, men med förbättrad funktionalitet. En sak som skiljer Bloggy från Twitter är att så kallade ”trådar” kan skapas. Det kan liknas vid möjligheten att lämna kommentarer på en vanlig blogg. Bloggy har också möjlighet att hämta in information från andra källor, till exempel din vanliga blogg.

Jaiku

Jaiku var den första mikrobloggen jag började använda mig av, under lång tid växte min förtjusning till tjänsten. ”Tråkigt nog” köpte Google upp Jaiku, något som fick utvecklingen att stanna av. Ytterligare en sak som under lång tid var problematiskt var att det inte gick att skapa ett konto utan att bli inbjuden. Nu har det ändrats så att vem som helst kan skaffa ett konto, men tråkigt nog lyftes flera av de gamla funktionerna bort, något som minskade intresset för tjänsten hos många.

Varför mikroblogga?

Det är svårt att förklara vad det är som är så trevligt med just mikrobloggar, motargumentet ”Vem vill egentligen veta vad jag gör jämt?” dyker lätt upp. Även om Twitter har just ”What are you doing?” som slogan så är man ju inte begränsad till det användningsområdet.

Att mikroblogga är lätt, snabbt och roligt. Man behöver inte planera, det är spontant och organiskt, man kan lätt göra det från sin mobiltelefon. Hur mycket man kan få ut av det hänger dock en hel del på ens kontaktnät. Följer man ingen så kommer det snabbt att kännas som att man står i ett tomt rum. Man behöver nödvändigtvis inte känna de man följer, inte heller ska man vara rädd för att kasta sig in och svara på saker som någon vilt främmande person skriver.

Skaffa ett konto på någon av alla mikrobloggtjänster och ge det ett försök! Personligen rekommenderar jag Twitter och Bloggy i dagsläget (detta trots att Jaiku fortfarande har en speciell plats i mitt digitala hjärta). Börja med att titta runt lite, dra med dina kompisar in i smeten och se till att även följa folk utanför din bekantskapskrets!

Lägg gärna till mig på Twitter, Bloggy eller Jaiku när du skaffat ett konto, mest aktiv är jag dock på Twitter.

Taggar: bloggande, bloggy, mikroblogg, social media, twitter

Det är bara att erkänna. Jag har börjat Twittra. Som en idiot (jämfört med tidigare åtminstone). Och jag gillar det!

De senaste dagarna har fenomenet Twitter mer eller mindre exploderat här i Sverige, från att tidigare ha varit lite mer i skymundan har det blivit fler och fler som mikrobloggar. Tidigare har jag haft extremt svårt för Twitter, främst för att jag tyckte att det var mycket mer begränsande i sitt format än vad till exempel Jaiku är. Jag tycker att det är grymt synd att Jaiku inte sett till att öppna upp sina portar på vid gavel utan i stället kört vidare på att folk måste bjudas in. Visst, det kan väl vara bra i början för att bygga upp en ”hype” kring sin tjänst, men i längden kan det verkligen skada en tjänst.

Jag märkte att fler och fler av mina kontakter från Jaiku blev aktiva på Twitter, så jag bestämde mig för att ge det ytterligare ett nytt försök. Den här gången föll det mig i smaken. Tror jag. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig.

Det är intressant att se att svenska partier börjar ta till sig sociala medier på ett helt nytt sätt än tidigare, kanske är det något som kommer att ha betydelse för befolkningens påverkan på sina politiger framöver?

Ni som ännu inte testat det där med mikrobloggande, ge det en chans! Antingen kan ni skaffa Twitter (tar bara några sekunder) och sedan se till att följa mig där. vill ni prova på Jaiku är det bara att hojta till i kommentarerna, med en giltig e-postadress, så kommer jag att skicka ut inbjudan till alla som vill ha.

På Twinglys blogg postade Anton ett inlägg som berör den svenska ”Twitplosionen”. Nog för att jag är lite partisk kanske, men posten är bra!

Kommer jag att orka fortsätta med både min närvaro på Jaiku och på Twitter? Ja, förmodligen. Främst på grund av att de skiljer sig åt, de delar jag sett som begränsningar i Twitter bidrar bitvis till en annan sorts digital kultur (jaja Lowe, gnugga det där i ansiktet på mig bara ). Sedan handlar det ju främst om var ens kontaktnät är aktivt…

Använder du själv Jaiku, Twitter eller någon annan mikrobloggtjänst? Vad fick dig i så fall att välja den? Jag är nyfiken! Och kom ihåg, inbjudningar till Jaiku för alla som vill ha! =)

Taggar: bloggande, jaiku, mikroblogg, sociala medier, twitter, webb