Lågvattenmärken i bloggosfären

Jag tycker det är utomordentligt bra att Internet har gjort det så mycket lättare att kommunicera, samarbeta, sprida kunskap och så vidare. Nätet är med andra ord stencoolt. Att bloggandet har slagit igenom är inte direkt något förvånande, inte heller tycker jag att det i sig är något som är dåligt. Tvärt om. Det är strålande att människor använder sig av de möjligheter som öppnar upp sig.

Det innebär däremot inte att jag tycker att bloggande per automatik är bra. Hoppas att jag kommer lyckas beskriva vad ända in i vassen det är jag menar.

Jag har rejält högt i tak för folks åsikter. De får anse vadhelst de behagar. Detta innebär så klart inte att jag tycker att folk skall få göra vad de vill, men tyckande ska man ha fullständig frihet i. Jag har däremot betydligt lägre i tak för folks resonemang och beteenden (hugaligen, sådär får man ju inte säga). Den här gången är det främst hycklande och feghet (vilket inkluderar att vända kappan efter vinden) som jag tänkte ta upp lite kvickt…

Inget samtal

I min förra post så berättade jag om att jag skulle bli uppringd under dagen.

Det blev jag inte. Dessvärre blev jag inte ett dugg förvånad. Blir jag däremot inte uppringd av en annan person i morgon så kommer jag att bli tokig, där har det till och med blivit en spikad tid för samtalet. Av någon märklig anledning gick det dock inte att träffa personen vid den tidpunkten, endast telefonkontakt var okej…

Med det samtalet vill jag ha frågetecken uträtade, förståelse samt löfte om påskyndande.

Vågar knappt ens hoppas på det förstnämda dessvärre…

Argument från en telefonförsäljare

”Hej, jag heter Johan och ringer från Tele2, har du tid några minuter?”

Rösten i andra änden av telefonen är glad och jag förstår någonstans halvvägs in i öppningsfrasen att den här snubben kommer att vilja sälja saker till mig. Jag hade inget för mig och tänkte att jag helt enkelt kunde höra vad det gällde, trots allt så skulle det ju kunna vara…