Det innebär däremot inte att jag tycker att bloggande per automatik är bra. Hoppas att jag kommer lyckas beskriva vad ända in i vassen det är jag menar.

Jag har rejält högt i tak för folks åsikter. De får anse vadhelst de behagar. Detta innebär så klart inte att jag tycker att folk skall få göra vad de vill, men tyckande ska man ha fullständig frihet i. Jag har däremot betydligt lägre i tak för folks resonemang och beteenden (hugaligen, sådär får man ju inte säga). Den här gången är det främst hycklande och feghet (vilket inkluderar att vända kappan efter vinden) som jag tänkte ta upp lite kvickt.

Bland svenska bloggar har jag relativt ofta sett tjejer som glatt nallar/snor innehåll från andra sidor (oftast bilder) men sedan skriker sig hesa om någon gör detsamma mot dem. Det spelar inte heller någon roll ifall det är så att en annan person själv har gjort något. Är det lite för likt så skall klorna fram och det spelar ingen som helst roll att de själva beter sig likadant. Vi snackar alltså om fall där de själva nallar bilder hejvilt och sedan ger sig på någon annan för att deras sidomeny råkar ha samma rubriker…

Jag förstår mig verkligen inte på sådant där. ”Jag skuttar runt på nätet och nallar innehåll som jag kan lägga ut på min blogg. Gör någon detsamma mot mig så ska dom få se på fan!”. Hycklande? Absolut. Skulle vara intressant att få höra hur de resonerar.

Dessutom undrar jag varför jag uteslutande har sett detta resonemang hos kvinnliga bloggare. Något måste det ju rimligen bero på.

På samma sätt har jag rejält svårt för de fall där en bloggpost skrivs om ett företag eller en person, även om de inte är namngivna, där företaget/personen sedan inte tillåts kommentera. Detta oavsett ifall personen namnges eller ej. Det är ett i mina ögon ganska rejält fegt beteende, särskilt i de fall där det på något sätt kan gå att lista ut vem det är som åsyftas. Skriver man om någon skall de ha rätt att bemöta det. Det kan så klart vara jobbigt att behöva försvara det man fört fram, men det är väl en smäll man får vara beredd att ta? Känner du dig träffad av något i bloggposten så är det bara att kommentera, jag släpper igenom alla kommentarer som inte bryter mot kommentarsreglerna (eller är spam).

Känner du dig inte träffad är du självklart lika välkommen att kommentera även då =)

Taggar: bloggande, irritation

Det blev jag inte. Dessvärre blev jag inte ett dugg förvånad. Blir jag däremot inte uppringd av en annan person i morgon så kommer jag att bli tokig, där har det till och med blivit en spikad tid för samtalet. Av någon märklig anledning gick det dock inte att träffa personen vid den tidpunkten, endast telefonkontakt var okej…

Med det samtalet vill jag ha frågetecken uträtade, förståelse samt löfte om påskyndande.

Vågar knappt ens hoppas på det förstnämda dessvärre…

Taggar: irritation, överenskommelser, samtal

Rösten i andra änden av telefonen är glad och jag förstår någonstans halvvägs in i öppningsfrasen att den här snubben kommer att vilja sälja saker till mig. Jag hade inget för mig och tänkte att jag helt enkelt kunde höra vad det gällde, trots allt så skulle det ju kunna vara en bra deal.

”Vad har du för abonnemang i dagsläget?”

Jag svarade på hans fråga och fortsatte med att berätta att jag fick ringa till alla nät utan att betala vare sig uppkopplings- eller minutavgift. Jag hörde hur han tvekade lite lätt innan han började berätta om något abonnemang som Tele2 hade. Man fick visst ringa och skicka SMS inom Tele2 utan att behöva betala för det, kanske kunde man ringa fritt till det fasta nätet med, jag minns inte det. Abonnemanget var hur som helst dyrare än det jag hade.

”Så, vad får jag ut av att betala mer för att i slutändan få mindre för det?” var min fråga. Svaret lät inte dröja på sig ”Du kan få en ny telefon! För bara 150 kr per månad extra så får du en ny Sony Ericsson, det låter väl bra?”. Jag sade att det ju i slutändan skulle innebära att jag betalade lika mycket för telefonen som ifall jag traskar in i en butik och köper den.

Visst, min dåvarande telefon (en sjukt sliten Sony Ericsson z800) höll på att falla bitar. Men det var inte värre än att jag stod ut med det. Jag påtalade att jag inte var intresserad, men säljaren fortsatte att dundra på.

Jag: ”Okej, men det här abonnemanget fasta avgift är ju dyrare än det jag har?”
Säljaren: ”Mjoo.. Men de..”
Jag: ”Och i slutändan så blir kostnaden för att prata också dyrare..”
Säljaren: ”Fast du får ju e..”
Jag: ”Så varför fortsätter du att tjata då?” (nu hade jag hunnit bli irriterad på grund av att jag vi det här laget hade påpekat några gånger att jag inte var intresserad)
Säljaren: ”Men du får ju en ny telefon!”
Jag: ”Nej, jag får köpa en ny telefon av er. Dessutom får jag då betala extra för abonnemanget. Eller hur? Jag får betala mer för abonnemanget, jag får betala mer för användandet och inte heller telefonpriset är bra. Som du kanske förstår så är jag inte intresserad.”
Säljaren: ”Okejtackfördintid *klick*”

Visst, jag hajar, han får provision. Men om man ringer upp någon som har något som är betydligt bättre och billigare än det man försöker sälja så är det faktiskt bara att ge upp. Allt annat är bara direkt oförskämt enligt mig.

Har ni också råkat ut för påstridiga telefonförsäljare? Låt mig få höra era berättelser! =)

Taggar: abonnemang, irritation, telefonförsäljare