Det var i fredags, och iPhone 3GS hade precis börjat säljas. Jag hade avstått frestelsen att teckna ett abonnemang i förväg, till stor del berodde det på att jag inte ville bli av med min lojalitetsrabatt på 40% jag har, av någon konstig anledning skulle jag förlora den ifall jag hade bokat upp mig på förhandsbokningen (och därmed bundit mig i två år till).

Tres hemsida var enormt hårt belastad och innan den säckade ihop helt fick jag se att de började sälja iPhone även med kontantkort (något som även Telia gör). Jag tog en liten paus i arbetet och ringde direkt till Tre för att höra efter ifall det gick att beställa den via telefon (eftersom hemsidan helt hade dött), de sade att det var smidigare ifall jag gick till en Tre-butik. Jag fick även priset bekräftat av dem.

Sagt och gjort, på lunchen traskade jag förbi Tre-butiken i Galleri Leo, där jag blev välkomnad av en av de anställda.

– Hejsan, vad kan jag hjälpa till med
– Jo, jag märkte att er hemsida har säckat ihop helt
– Heh, jo… Folk är helt galna i iPhone
– Jo, det förstår jag. Jag hade tänkt beställa den med kontantkort, men eftersom hemsidan har dött så fick jag höra av er kundtjänst att jag skulle gå hit istället
– Den säljs inte kontant
– Jo, det låg uppe på hemsidan och er kuntjänst bekräftade det när jag pratade med dem.
– Den säljs inte kontant
– Jo, du skulle kanske kunna titta i ert system?
(han ignorerade det tipset helt)
– Den säljs inte kontant, vi säljer den bara med abonnemang, vi har blivit åtsagda att den bara ska säljas med abonnemang.
– Men den finns ju med kontantkort på hemsidan och er kundtjänst sade att jag kunde gå hit för att köpa den
– Den säljs inte kontant

Där någonstans tröttnade jag och tackade för mig innan jag gick ut ur butiken. Kanske ska påpeka att samtalet inte är ordagrant återgivet, men innehållet och tongången är korrekt återgiven.

Senare på eftermiddagen hamnade jag hos en enormt trevlig säljare när jag ringde till Tre, jag var åter igen på väg att beställa via telefon. Jag berättade hur jag blivit bemött i butiken och han sade att jag skulle gå ned dit igen och hälsa från honom, samt be dem ringa säljsupporten ifall de inte trodde mig.

Senare på eftermiddagen traskade jag åter igen förbi butiken, denna gång såg jag till att prata med den andra personen som jobbade där. Han var skeptisk till det jag berättade men betydligt trevligare, han dubbelkollade i systemet (vilket den andre helt struntade i) och visade mig att det valet faktiskt inte fanns i säljsystemet, efter det ringde han säljsupporten. Det visade sig att de hade missat att lägga in det valet i systemet, därför var det också omöjligt att lägga beställningen i butiken. Det kunde ta upp till 48 timmar innan det blev inlagt. När jag kom tillbaks från butiken så lade jag en beställning via Tres hemsida med ett stort leende på läpparna.

Det jag irriterar mig mest på är att den förste killen jag pratade med inte brydde sig om att ens kolla i systemet ifall det gick, än mindre ringde han deras säljsupport. Det hade tagit under minuten och jag hade lämnat butiken nöjd med servicen, trots att Tre centralt hade missat att lägga in kontant-valet. Istället bjöds jag på det sämsta butiksbemötandet på mycket, mycket länge.

Hur som helst så fick jag iväg en beställning, nu hoppas jag bara att telefonen anländer så snart som möjligt.

Kan också säga att jag fortfarande är jättenöjd med Tre som mobiloperatör.

Hur har ni blivit bemötta ute i operatörernas småbutiker?

Taggar: bemötande, inköp, iPhone, linköping, Tre

Idag är det exakt ett år sedan jag flyttade till Linköping. Det var då jag låste dörren i min lägenhet i Ronneby för sista gången, en lägenhet jag kommit att trivas ganska bra med. Allt jag ägde hade packats in i en skåpbil som min syster kört ned till Ronneby ifrån Linköping. På vägen hade hon plockat upp en gemensam kompis som hjälpte till med packandet.

Det var med vemod jag sade hejdå till de jag höll av i Ronneby, men bortom horisonten hägrade ändå Linköping med sin lite mer livliga puls och större utbud av, tja, allt.

Körningen upp gick bra, men ju längre norrut vi kom, ju sämre blev väglaget. Till slut var det direkt obehagligt halt, något som gjorde att körningen tog betydligt längre än beräknat. Till sist var vi i alla fall framme i Linköping. Där möttes vi upp av Lotta som glatt började kånka lådor och annan bråte. Mot allt vad jag tidigare hade sagt var jag på väg att flytta in i en studentkorridor (för att vara ordagrann var mina tidigare ord ”över min döda kropp”), men jag tänkte att jag väl fick stå ut till dess att jag hade hittat en egen lya.

Väl inne i korridoren var de första jag stötte ihop med A och C, efter att snabbt ha hälsat och bubblat ur mig mitt namn fyrade de två tjejerna blixtsnabbt av frågan ”hurgammalärdu?” (ja, det lät som ett ord). Uppenbarligen blev de lättade över att höra att jag inte var en omogen 19-åring

Hur som helst, min tidigare ”tveksamhet” mot att bo i en korridor lyckades det underbara gänget i korridoren vända på ett dygn, strongt jobbat av dem. =)

Sedan dess har en del hänt. Man kan kanske sammanfatta det med orden; Vänner, jobb och studier.

Första halvåret här var snudd på magiskt, det fanns verkligen en helt ”perfekt” uppsättning av folk, det var en naturlig gemenskap som var väldigt trygg och stimulerande. Tråkigt nog så åkte delar av den gruppen hem till sina länder under sommaren, sedan dess har vi haft två ”återträffar” (en i Stuttgart och en i Wien). Jag har en känsla av att det kommer bli fler…

Tillsammans med vänner har det varit poolpartyn, galet uteliv, sansat inneliv, grillkvällar, volleyboll (komplett med en tåfraktur som gåva ifrån L ) och en massa annat trevligt.

Jag måste säga att jag trivs jag enormt mycket bättre här än i Linköping än i Ronneby med både studentlivet och studierna. Nu är det ju däremot så att det har tillkommit lite saker utöver studierna…

I början av sommaren fick jag nämligen jobb på Twingly, där jag tillsammans med tre andra glada prickar skulle jobba en månad för att ro ihop ett galet kul projekt. Månaden visade sig bli förlängd och jag jobbar fortfarande kvar hos det glada gänget på Twingly.

Ett år har gått, snabbare än väntat till och med. Jag ser fram emot att se vad framtiden har att bjuda på

Taggar: europa, flytt, fraktur, linköping, ryd, sommar, studentkorridor, vänner