En del kan man ha tappat kontakten med lite, men på något vis så behövs det ändå bara en liten, liten knuff för att kickstarta igång allt igen.

Och visst är det ändå så, att riktiga vänner kan man låta bli att ha kontakt med under lång tid bara för att sedan återta en utan att något för den delen känns märkligt. Trots att det kanske gått ett halvår (eller ännu längre tid) sedan man sist hördes av så känns allt helt naturligt när man åter får kontakt igen. Antar att ni vet vad jag talar om?

Vänner går ett steg extra utan att man ber om det, vänner bara finns där på ett naturligt sätt.

Taggar: kontakt, vänner

Summa summarum kan man konstatera att det blivit på tok för lite sömn (får ta igen det i natt), men bortsett från det så har helgen varit en perfekt blandning mellan att spela och att helt enkelt bara umgås och slänga käft.

Jag kommer inte ihåg senast jag spelade Battlefield 1942, men det var precis lika kul som jag mindes. Det visade sig att jag snabbt fick min alldeles egna ärkefiende i motståndarlaget, å andra sidan så var det väldigt ömsesidigt… =)

Sista natten var vi ett gäng som grottade ned os i Left 4 Dead med. Galet kul lir där man var en liten grupp som hel enkelt skulle kämpa sig genom horder av zombier (jaja, jag vet, det låter kanske lite barnsligt) för att klara banorna. Länge sedan jag spelade ett så kul spel faktiskt, helt klart bra nog för att få mig att hala upp kontokortet. Får se om jag känner att jag har tid med det bara.

Råkade ut för en sjukt trälig grej på vägen till tåget med. Det senaste dygnet har det snöat en del här i Västervik, till sist övergick det till någon sorts snöblandat regn. Det hela leder så klart till att det samlas grötig snöslask i djupa pölar precis överallt. Det var i en sådan jag satte ned min fot… Helt klart otrevligt.

Ska försöka sova en liten stund under hemresan nu, får se hur det går…

Taggar: helg, lan, spel, vänner, västervik

Idag är det exakt ett år sedan jag flyttade till Linköping. Det var då jag låste dörren i min lägenhet i Ronneby för sista gången, en lägenhet jag kommit att trivas ganska bra med. Allt jag ägde hade packats in i en skåpbil som min syster kört ned till Ronneby ifrån Linköping. På vägen hade hon plockat upp en gemensam kompis som hjälpte till med packandet.

Det var med vemod jag sade hejdå till de jag höll av i Ronneby, men bortom horisonten hägrade ändå Linköping med sin lite mer livliga puls och större utbud av, tja, allt.

Körningen upp gick bra, men ju längre norrut vi kom, ju sämre blev väglaget. Till slut var det direkt obehagligt halt, något som gjorde att körningen tog betydligt längre än beräknat. Till sist var vi i alla fall framme i Linköping. Där möttes vi upp av Lotta som glatt började kånka lådor och annan bråte. Mot allt vad jag tidigare hade sagt var jag på väg att flytta in i en studentkorridor (för att vara ordagrann var mina tidigare ord ”över min döda kropp”), men jag tänkte att jag väl fick stå ut till dess att jag hade hittat en egen lya.

Väl inne i korridoren var de första jag stötte ihop med A och C, efter att snabbt ha hälsat och bubblat ur mig mitt namn fyrade de två tjejerna blixtsnabbt av frågan ”hurgammalärdu?” (ja, det lät som ett ord). Uppenbarligen blev de lättade över att höra att jag inte var en omogen 19-åring

Hur som helst, min tidigare ”tveksamhet” mot att bo i en korridor lyckades det underbara gänget i korridoren vända på ett dygn, strongt jobbat av dem. =)

Sedan dess har en del hänt. Man kan kanske sammanfatta det med orden; Vänner, jobb och studier.

Första halvåret här var snudd på magiskt, det fanns verkligen en helt ”perfekt” uppsättning av folk, det var en naturlig gemenskap som var väldigt trygg och stimulerande. Tråkigt nog så åkte delar av den gruppen hem till sina länder under sommaren, sedan dess har vi haft två ”återträffar” (en i Stuttgart och en i Wien). Jag har en känsla av att det kommer bli fler…

Tillsammans med vänner har det varit poolpartyn, galet uteliv, sansat inneliv, grillkvällar, volleyboll (komplett med en tåfraktur som gåva ifrån L ) och en massa annat trevligt.

Jag måste säga att jag trivs jag enormt mycket bättre här än i Linköping än i Ronneby med både studentlivet och studierna. Nu är det ju däremot så att det har tillkommit lite saker utöver studierna…

I början av sommaren fick jag nämligen jobb på Twingly, där jag tillsammans med tre andra glada prickar skulle jobba en månad för att ro ihop ett galet kul projekt. Månaden visade sig bli förlängd och jag jobbar fortfarande kvar hos det glada gänget på Twingly.

Ett år har gått, snabbare än väntat till och med. Jag ser fram emot att se vad framtiden har att bjuda på

Taggar: europa, flytt, fraktur, linköping, ryd, sommar, studentkorridor, vänner

Det märks att man är lite sådär halvvuxen när samtalen under kvällens lopp hinner avverka allt från ”oviktiga småsaker” till värlsekonomi, utbildningssystemet och även hur riktigt värmländska killar är. A berättade med stor inlevelse om hur man som tjej kan bli uppvaktad av ståtliga ynglingar bara man ger sig ut på städernas gator… =)

Tanken var att vi skulle bege oss till Herrgårn efter maten, något jag idag känner av att vi också gjorde. Det var ett tag sedan jag stannade där till stängningsdags. Grymt trevligt var det däremot!

Taggar: fest, middag, party, vänner