Vid andra tillfället blev jag uppringd och fick även då frågan ”Varför vill du det?”. Då var det däremot ifrågasättande.

Hur som helst så skulle uppgifterna beställas samma dag eller tidigt dagen efter, men det skulle ta ett par veckor innan de kom fram. Idag när jag tänkte kolla att det gjorts så ringde jag stället det skulle ha beställts ifrån. Där berättade de att de inte fått in något sådant alls.

Då ringer man så klart till det första stället igen, får prata med en telefonist som inte lyssnar på vad jag säger. Till slut blir det ett lite snorkigt ”Ja, men då får han ringa upp dig senare”. Ingen tid kunde så klart ges, bara att han kanske kunde ringa mig under dagen. Min andra fråga sket hon helt i att besvara, trots att jag frågade flera gånger.

Tillbaks på telefonen och det andra stället igen. Där möttes jag däremot av en person som faktiskt lyssnade och förstod. Hon gav mig beskedet att hon personligen skulle se till att uppgifterna skickades idag, det trots att jag tidigare fått höra att det måste vara det mottagande stället som ska ha beställt dem. Stämmer det så är det skönt att en person för en gångs skull inte klänger sig fast vid ”Men så kan vi minsann inte göra!”.

Så, i morgon eftermiddag är det jag som är ”jobbig” igen och hör av mig till det mottagande stället för att be att få kolla på det material de fått sänt till sig.

Alltså: Via telefon får jag först reda på att en sådan där sak ska ta ett par veckor. När man själv jobbar lite med det så visar det sig ta en dag. Helt sanslöst.

Gick den tiden att korta ned såpass mycket borde det väl gå att korta ned den andra tiden med ifall man lägger manken till…

Är lite nyfiken på vad reaktionen blir när jag blir uppringd senare idag (om jag blir det) och då helt enkelt upplyser dem om att jag fixat så att uppgifterna är på väg till dem. Har en svag känsla av att det kommer att vara en attityd i stil med ”Låt nu oss sköta det här i fred”…

Taggar: bemötande, byråkrati, inkompetens, vänlighet, väntetid

Grymt kasst att få så sjukt lite information om det med, ännu värre att de kläcker ur sig att det är en väntetid på en månad med. Kul att leva i ovisshet så länge? Idag ska jag jobba ihjäl mig för att få klarhet i de frågor jag har, dessutom skall jag se vad som kan göras för att få ned väntetiden. Kort sagt skall jag vara osvensk (det standard-svenska beteendet är ju annars att man inte vill vara ”till besvär”). Nu känner jag dock att det är lite för mycket som är oklart och att det går för långsamt för att jag ska må bra.

Det hela kom i två omgångar med. Den första, som visade sig vara förhållandevis bagatellartad såhär i efterhand, fick mig att må riktigt pyton. Den andra gav besked, eller snarare prognoser, som var ännu värre. Vad det kan ha fått för effekt är ganska lätt att räkna ut.

Det är också skälet till tystnaden från min sida. Har inte riktigt varit upplagd för att göra något alls.

Jag vet att jag skriver kryptiskt just nu. Kanske lättar jag på skynket lite mer framöver.

Vill passa på att skicka ut ett tack för det stöd jag fått hitintills. Ni vet vilka ni är.

Just det ja, om någon av er som vet vad det gäller vill lämna en kommentar, nämn inga avslöjande detaljer. Vill själv bestämma hur mycket som berättas öppet.

Taggar: chock, deppighet, ovisshet, prognoser, tillvaro, väntetid