Sociala nätverk är härliga, men det är inget nytt fenomen

Detta är en text till den kommande Sweden Social Web Camp-boken, ett kul projekt på initiativ av Mattias Boström.

Termen ”sociala nätverk” har blivit allt vanligare förekommande. Trots att fenomenet har funnits sedan de första lite mer avancerade flockdjuren såg dagens ljus så verkar det vara först i och med de digitala nätverken och tjänsterna som termen blivit allt vanligare, jag har i alla fall inte sett begreppet användas tidigare i samma utsträckning som nu.

Internet har hängt med ett bra tag, själv kom jag i kontakt med det någonstans kring år 1996. Några år efter det fick jag min första kontakt med ett Internetbaserat socialt nätverk, namnet var Skunk, det var där man hängde för att snacka skit och bara vara. Sedan dess har väldigt många tjänster på Internet börjat anpassa sig för att fungera bättre enligt de sociala principer som människan genom årtusenden har använt sig av. Nya tjänster har kommit och försvunnit, de har utvecklats och mognat.

Från att endast konsumera intryck och information online (med undantag för de få som hade egna hemsidor) så delar man nu med sig, man kommenterar, diskuterar och konverserar. Man gillar, man hatar, man engagerar sig och kanske älskar man också.

För visst är det så, att med dagens möjligheter så behöver inte avståndet innebära lika mycket problem som det en gång gjorde. Postgång, telefoni och Internet har alla inneburit att världen på många sätt har krympt. Facebook och liknande tjänster gör att man inte bara kommer i kontakt med människor endast från sin by eller stad. Man kan knyta band tvärs över världen, i vissa fall blir det bara lösa bekantskaper, i andra fall kan det bli livslånga vänskapsband.

Genom åren har jag flera gånger fått höra att vänskaper som bygger på en online-relation inte är lika äkta som de där vänskapsbanden man knyter med personer man fysiskt träffar. Personligen tror jag att det kanske finns ett litet mått av sanning i det, men samtidigt tror jag inte att det är så nattsvart som en del verkar vilja få det till. När människor interagerar med varandra ansikte mot ansikte så är det en hel rad känslor som förmedlas via kroppsspråk, den dimensionen är det på många sätt omöjligt att få fram på annat sätt än att faktiskt träffas, det kan jag hålla med om.

Ändå så har det ofta varit så att när jag väl har träffat personer som jag lärt känna över nätet ansikte mot ansikte, så har det varit som att återse en vän. Att ta steget från den digitala kontaktformen till att ha ett analogt möte är inte så farligt långt. Som jag ser det är det bara en utveckling av en redan existerande relation.

Tack vare Internet och de tjänster som nu finns kan de kopplingar som tidigare kunde uppstå mellan folk från grannsocknar nu uppstå globalt, är det inte ganska härligt ändå?

Jag tycker att det är lika härligt med möjligheterna som erbjuds för att kunna bibehålla kontakt. Jag har lärt känna folk som har sin hemvist i Tyskland, Frankrike, Kina, Turkiet och många andra länder. Innan dagens kommunikationsnät fanns hade det krävts betydligt mer arbete för att hålla kontakten, nu är det blott några knapptryckningar bort.

Jag hoppas att tekniken kommer fortsätta utvecklas. Jag hoppas att vi kan gå mot en värld med mer öppenhet. På så sätt kan vi alla dela med oss, bidra och bry oss om varandra.

Sociala nätverk är inte bara Facebook, Twitter, Jaiku, Myspace eller någon av de andra webbtjänsterna. Ett socialt nätverk skapas så fort några individer får någon som helst sorts relation med varandra. Hur nätverket sedan sköter sin kommunikation är en annan fråga, det viktiga är att folk inte blir (eller känner sig) hindrade till att ha den kommunikationen.

Att ha öppna kommunikationsvägar, fria från övervakning och inskränkningar, det är enligt mig en viktig grundpelare för ett samhälle. Låt oss kämpa för öppenheten!

Efter 24 hour business camp

I fredags kväll kom jag hem ifrån 24 Hour Business Camp, skälet att jag inte skrivit om det tidigare än nu är enkelt – Jag har varit helt utslagen. Det har varit en skön sorts utmattning däremot.

Man kan sammanfatta dagarna på 24hbc med ett enda ord; ”underbart”. För det är verkligen så det var. Visst, det var lite skevt att vara på ett så avslappnande ställe som Yasuragi för att jobba, men samtidigt bidrog förmodligen stället till den stämningen som uppstod. Det hade ju trots allt sina fördelar att kunna friska upp sig med att ligga i en ångande varm källa utomhus och se det ljusna på morgonen samtidigt som…

Jag är en Twittrare

Det är bara att erkänna. Jag har börjat Twittra. Som en idiot (jämfört med tidigare åtminstone). Och jag gillar det!

De senaste dagarna har fenomenet Twitter mer eller mindre exploderat här i Sverige, från att tidigare ha varit lite mer i skymundan har det blivit fler och fler som mikrobloggar. Tidigare har jag haft extremt svårt för Twitter, främst för att jag tyckte att det var mycket mer begränsande i sitt format än vad till exempel Jaiku är. Jag tycker att det är grymt synd att Jaiku inte sett till att öppna upp sina portar på vid gavel utan i stället kört vidare på att folk måste bjudas in. Visst, det kan väl vara bra i början för att bygga upp en ”hype” kring sin tjänst, men i längden kan det verkligen skada en tjänst.

Jag märkte att fler och fler av mina kontakter från Jaiku blev aktiva på Twitter, så jag bestämde mig för att…