Termen ”sociala nätverk” har blivit allt vanligare förekommande. Trots att fenomenet har funnits sedan de första lite mer avancerade flockdjuren såg dagens ljus så verkar det vara först i och med de digitala nätverken och tjänsterna som termen blivit allt vanligare, jag har i alla fall inte sett begreppet användas tidigare i samma utsträckning som nu.

Internet har hängt med ett bra tag, själv kom jag i kontakt med det någonstans kring år 1996. Några år efter det fick jag min första kontakt med ett Internetbaserat socialt nätverk, namnet var Skunk, det var där man hängde för att snacka skit och bara vara. Sedan dess har väldigt många tjänster på Internet börjat anpassa sig för att fungera bättre enligt de sociala principer som människan genom årtusenden har använt sig av. Nya tjänster har kommit och försvunnit, de har utvecklats och mognat.

Från att endast konsumera intryck och information online (med undantag för de få som hade egna hemsidor) så delar man nu med sig, man kommenterar, diskuterar och konverserar. Man gillar, man hatar, man engagerar sig och kanske älskar man också.

För visst är det så, att med dagens möjligheter så behöver inte avståndet innebära lika mycket problem som det en gång gjorde. Postgång, telefoni och Internet har alla inneburit att världen på många sätt har krympt. Facebook och liknande tjänster gör att man inte bara kommer i kontakt med människor endast från sin by eller stad. Man kan knyta band tvärs över världen, i vissa fall blir det bara lösa bekantskaper, i andra fall kan det bli livslånga vänskapsband.

Genom åren har jag flera gånger fått höra att vänskaper som bygger på en online-relation inte är lika äkta som de där vänskapsbanden man knyter med personer man fysiskt träffar. Personligen tror jag att det kanske finns ett litet mått av sanning i det, men samtidigt tror jag inte att det är så nattsvart som en del verkar vilja få det till. När människor interagerar med varandra ansikte mot ansikte så är det en hel rad känslor som förmedlas via kroppsspråk, den dimensionen är det på många sätt omöjligt att få fram på annat sätt än att faktiskt träffas, det kan jag hålla med om.

Ändå så har det ofta varit så att när jag väl har träffat personer som jag lärt känna över nätet ansikte mot ansikte, så har det varit som att återse en vän. Att ta steget från den digitala kontaktformen till att ha ett analogt möte är inte så farligt långt. Som jag ser det är det bara en utveckling av en redan existerande relation.

Tack vare Internet och de tjänster som nu finns kan de kopplingar som tidigare kunde uppstå mellan folk från grannsocknar nu uppstå globalt, är det inte ganska härligt ändå?

Jag tycker att det är lika härligt med möjligheterna som erbjuds för att kunna bibehålla kontakt. Jag har lärt känna folk som har sin hemvist i Tyskland, Frankrike, Kina, Turkiet och många andra länder. Innan dagens kommunikationsnät fanns hade det krävts betydligt mer arbete för att hålla kontakten, nu är det blott några knapptryckningar bort.

Jag hoppas att tekniken kommer fortsätta utvecklas. Jag hoppas att vi kan gå mot en värld med mer öppenhet. På så sätt kan vi alla dela med oss, bidra och bry oss om varandra.

Sociala nätverk är inte bara Facebook, Twitter, Jaiku, Myspace eller någon av de andra webbtjänsterna. Ett socialt nätverk skapas så fort några individer får någon som helst sorts relation med varandra. Hur nätverket sedan sköter sin kommunikation är en annan fråga, det viktiga är att folk inte blir (eller känner sig) hindrade till att ha den kommunikationen.

Att ha öppna kommunikationsvägar, fria från övervakning och inskränkningar, det är enligt mig en viktig grundpelare för ett samhälle. Låt oss kämpa för öppenheten!

Taggar: bok, funderingar, nätverk, sswc, vänskap, webb

I fredags kväll kom jag hem ifrån 24 Hour Business Camp, skälet att jag inte skrivit om det tidigare än nu är enkelt – Jag har varit helt utslagen. Det har varit en skön sorts utmattning däremot.

Man kan sammanfatta dagarna på 24hbc med ett enda ord; ”underbart”. För det är verkligen så det var. Visst, det var lite skevt att vara på ett så avslappnande ställe som Yasuragi för att jobba, men samtidigt bidrog förmodligen stället till den stämningen som uppstod. Det hade ju trots allt sina fördelar att kunna friska upp sig med att ligga i en ångande varm källa utomhus och se det ljusna på morgonen samtidigt som stora snöflingor sakta föll över landskapet… =)

Första kvällen ägnades åt trevligt minglande, något som ledde till att tankarna fick fritt spelrum och vilda affärsidéer uppstod ur den kreativa yra som växte fram. Visst, alla var ju inte precis helt realistiska, men det hade ändå varit kul att se några av dem genomföras.

Det visade sig också att det hade blivit ett lite annat läge med rummen än vad som var sagt från början. Från början hade det gått ut information om att vi skulle få dela på rum, men det visade sig att varje person fick ett eget. Inte precis så att jag hade något emot det, rummen var härligt minimalistiska i sin japanska utformning och jag måste säga att det var länge sedan jag sov i en så skön säng.

Arbetsdygnet

Morgonen efter, det vill säga på torsdagen, var det dags att mjukstarta med lite bad och sedan hugga in på frukostbuffén, man började kunna ana spänningen inför startskottet vid klockan tolv. Innan dess skulle det vara lite presentationer, så vi var tvungna att vara på plats vid elva. Uppvärmningstimmen gick fort och till slut började Ted räkna ned till start.

Internetuppkopplingen

Innan detta så hade det varit en lite orolig stämning, det diskuterades nämligen ifall vi skulle vara tvungna att ge oss av ifrån Yasuragi, något som verkligen skulle ha varit trist. Skälet var internetuppkopplingen. Förmodligen hade det interna trådlösa nätet inte riktigt varit byggt för att ta hand om 90 uppkopplingar från samma ställe i byggnaden, fullt begripligt. Det som då hände var att alla som hade 3G-uppkoppling gick över till den.

Resultatet lät inte vänta på sig: Vi sänkte mer eller mindre mobilmasten. Det gick inte att ringa, tack vare att så många var uppkopplade, dessutom var själva uppkopplingen i sig väldigt skakig eftersom den stackars masten helt plötsligt blev överbelastad. Jardenberg lyckades få tag på en Telia-boss i Thailand, varefter mobilnätet ute vid Hasseludden blev omhändertaget av personal från Telia. Hur som helst så löste sig problemen med internetuppkopplingen, vilket onekligen var ganska skönt. Det hade blivit rätt jobbigt för oss annars… =)

Arbetet

Vi satte direkt fart med utvecklingen, till att börja med satt jag och brottades med xHTML och CSS, några delar tog längre tid än jag först hade väntat mig. Tråkigt nog visade det sig att den dator jag hade fått med mig för att köra Visual Studio på vägrade att låta mig installera rätt saker. Installationsprogrammen påstod att jag endast hade en enklare version, vilket inte stämde. Jag försökte ominstallationer, reparationer, omstarter och allt annat jag kunde tänka mig att det berodde på. Det hjälpte inte ett dugg. Kändes lite dumt att på grund av en sådan ”struntsak” vara förhindrad att ge sig på backend-kodandet.

Det borde vara så att det enda kravet som ställs av ens dator för att kunna utveckla är att den kan redigera textfiler. Tråkigt nog fungerar det inte riktigt så i Microsofts utvecklingsvärld alltid…

Folket

Foto av zackrisson

En av de stora delarna som bidrog till den trevliga stämningen var så klart folket. Många hade man snackat med tidigare, oftast då via Jaiku. En del hade man lärt känna lite grand via Twitter eller andra nättjänster innan 24hbc. Det var så klart kul att träffa alla dessa personligen. Det skulle ha varit trevligt att ha haft lite mer tid över så att man hade kunnat umgås mer med de andra personerna, men något säger mig att det kommer att komma fler tillfällen att träffas. Om inte annat så fortsätter man ju säkert att ha kontakt via nätet.

Efterspelet

När arbetsdygnet hade nått sitt slut och alla fått sin sista mat samt blivit fotograferade av pressen så började bussarna mot centralstationen lämna Yasuragi. Jag satt och snackade med bland annat Anton och Peter, vi skojade lite om att det bara fattas att man hamnar på ett tåg där det finns skrikiga barn, detta visade sig så klart vara det läge man sedan hamnade i. Inte vidare kul, men å andra sidan somnade man gott hemma sedan. På stationen blev det ett stort ståhej av farväl, Nikke var fortfarande glad sedan tillställningen och vi alla verkade redan se fram emot nästa sammankomst.

Mediabevakning

Media visade stort intresse för 24 Hour Business Camp, nedan följer lite av vad som har skrivits:

• IT24 – Webbentusiaster drar på träningsläger
• IT24 – Startskottet har gått för årets stora webbevent
• Internetworld – Internetentreprenörerna är samlade
• IT24 -Bildspel: Näteliten minglar loss
• Internetworld – Entreprenörerna har gått i mål

Det finns så klart även flera bloggare som har skrivit om 24 hour business camp: Jardenberg skriver att det är det bästa han har varit med om, Mymlan lyfter fram vad hon tycker om några av tjänsterna, Young Minds listar favoriter de med och The Next Web skriver även de om 24 Hour Business Camp. Sedan håller jag med Hjalmar om att en av faktorerna till att det blev så bra som det blev var just att det inte var så kommersiellt.

Läs också vad andra bloggare har skrivit om 24 hour business camp eller vad mikrobloggarna skriver om eventet.

Toppbilden är fotad av Anton.

Taggar: 24hbc, event, internet, konferens, resa, webb, yasuragi

Det är bara att erkänna. Jag har börjat Twittra. Som en idiot (jämfört med tidigare åtminstone). Och jag gillar det!

De senaste dagarna har fenomenet Twitter mer eller mindre exploderat här i Sverige, från att tidigare ha varit lite mer i skymundan har det blivit fler och fler som mikrobloggar. Tidigare har jag haft extremt svårt för Twitter, främst för att jag tyckte att det var mycket mer begränsande i sitt format än vad till exempel Jaiku är. Jag tycker att det är grymt synd att Jaiku inte sett till att öppna upp sina portar på vid gavel utan i stället kört vidare på att folk måste bjudas in. Visst, det kan väl vara bra i början för att bygga upp en ”hype” kring sin tjänst, men i längden kan det verkligen skada en tjänst.

Jag märkte att fler och fler av mina kontakter från Jaiku blev aktiva på Twitter, så jag bestämde mig för att ge det ytterligare ett nytt försök. Den här gången föll det mig i smaken. Tror jag. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig.

Det är intressant att se att svenska partier börjar ta till sig sociala medier på ett helt nytt sätt än tidigare, kanske är det något som kommer att ha betydelse för befolkningens påverkan på sina politiger framöver?

Ni som ännu inte testat det där med mikrobloggande, ge det en chans! Antingen kan ni skaffa Twitter (tar bara några sekunder) och sedan se till att följa mig där. vill ni prova på Jaiku är det bara att hojta till i kommentarerna, med en giltig e-postadress, så kommer jag att skicka ut inbjudan till alla som vill ha.

På Twinglys blogg postade Anton ett inlägg som berör den svenska ”Twitplosionen”. Nog för att jag är lite partisk kanske, men posten är bra!

Kommer jag att orka fortsätta med både min närvaro på Jaiku och på Twitter? Ja, förmodligen. Främst på grund av att de skiljer sig åt, de delar jag sett som begränsningar i Twitter bidrar bitvis till en annan sorts digital kultur (jaja Lowe, gnugga det där i ansiktet på mig bara ). Sedan handlar det ju främst om var ens kontaktnät är aktivt…

Använder du själv Jaiku, Twitter eller någon annan mikrobloggtjänst? Vad fick dig i så fall att välja den? Jag är nyfiken! Och kom ihåg, inbjudningar till Jaiku för alla som vill ha! =)

Taggar: bloggande, jaiku, mikroblogg, sociala medier, twitter, webb