Så, då har jag bäddat ned mig efter första kvällen på 24 hour business camp och jag kan inte säga annat än ”wow!”. Så mycket trevligt folk, så mycket skärpt folk, så mycket bubblande inspiration överallt.
Resan startade vid trehugget, då jag, Martin och Oskar slog oss ned i det lätt försenade x2000-tåget som skulle ta oss mot Stockholm. Resan flöt på skönt, uppkopplingen ombord på tåget höll en lätt tveksam karaktär (enorma flashbacks till 90-talets modemuppkopplingar) och tågets försening växte allt eftersom…
Igår blev utan tvekan den längsta dagen någonsin på jobbet. Klockan elva lämnade jag kontoret. Vid det laget hade jag och två av mina kollegor suttit och putsat till de sista bitarna av det som skulle lanseras vid midnatt, nämligen Twinglys mikrobloggsök. Slutresultatet var att jag somnade lite lätt otrevligt sent, men ändå vid glatt humör eftersom det var trevligt att se mikrobloggprojektet sjösatt.
I morse var det dock en aning svårt att komma igång till en början, sedan fortsatte vi med lite förädling av tjänsten. Verkligen grymt kul att se hur den togs emot!
Just nu sitter jag däremot och har börjat förbereda mig för…
Ja, i spåret av min förra post så är det ju snudd på lite ironiskt att jag kan konstatera att jag förmodligen har haft ett lite väl späckat schema, eller åtminstone att jag har mosat in lite väl mycket i det där som borde ha kallats för ”fritid”.
Det är inte helt sällsynt att jag lyckas sova en sisådär 12 timmar om nätterna på helgerna, men i lördags var det verkligen helt galet vad trött jag var. Idag känner jag inga som helst spår från det, så jag vet inte om det helt enkelt är nattens sömn som fixade biffen eller om det helt enkelt var…
Ni har säkerligen känt ”uäck, vad lite jag har för mig” någon gång? Jag har kommit på mig själv att tänka den tanken lite då och då. När man tar ett steg bakåt visar det sig att det ganska sällan är så, åtminstone för min del.
För tillfället knackar jag kod och hyvlar pixlar dagarna i ända hos Twingly (när jag inte svarar på supportmail då alltså) med ett stort leende, jag pluggar två mattekurser och har ytterligare två kurser på universitetet framför mig.
Visst, nu kanske någon av er räcker upp handen i ren iver över att få ropa ut ”Men, man brukar ju prata om fritid när man säger så pucko!”. Sure, det ligger en poäng i det. Men den tiden är man ju…
Det är bara att erkänna. Jag har börjat Twittra. Som en idiot (jämfört med tidigare åtminstone). Och jag gillar det!
De senaste dagarna har fenomenet Twitter mer eller mindre exploderat här i Sverige, från att tidigare ha varit lite mer i skymundan har det blivit fler och fler som mikrobloggar. Tidigare har jag haft extremt svårt för Twitter, främst för att jag tyckte att det var mycket mer begränsande i sitt format än vad till exempel Jaiku är. Jag tycker att det är grymt synd att Jaiku inte sett till att öppna upp sina portar på vid gavel utan i stället kört vidare på att folk måste bjudas in. Visst, det kan väl vara bra i början för att bygga upp en ”hype” kring sin tjänst, men i längden kan det verkligen skada en tjänst.
Jag märkte att fler och fler av mina kontakter från Jaiku blev aktiva på Twitter, så jag bestämde mig för att…
Tidigare idag så upptäckte jag att bloggen inte riktigt såg ut som den skulle i Internet Explorer… Det var såpass illa att den faktiskt var snudd på oläsbar. Efter en drös med svordomar och lite bankande på koden (som det i sig inte var något fel på) så ser det vettigt ut i Internet Explorer nu. Hittar ni några andra konstigheter så får ni gärna säga till. Får tacka M för hjälpen med snabbtitten med, skönt att direkt kunna utesluta…
Igår blev jag bjuden hem till Linda, en kompis som är på väg att flytta från Linköping för att fortsätta plugga nere i Kalmar. Vi skulle samlas ett helt litet gäng och laga mat, äta och ha sådär trevligt man bara kan ha i sällskap med sina vänner.
Det märks att man är lite sådär halvvuxen när samtalen under kvällens lopp hinner avverka allt från…
Jag har kommit hem från mitt nyårsfirande i Wien och sömnunderskottet är nog nästan borta vid det här laget. En liten snabb observation från resan är att service-inställningen på Bratislavas flygplats lämnar en del övrigt att önska.
Till att börja med så saknade personalen i taxfreeshoppen allt vad som kan kallas för engagemang eller välkomnande attityd. Man lade upp varorna på disken, de bara stod där. Man höll fram pengarna och till slut så togs de emot med en suck. Växeln lämnades tillbaks och påsen räcktes över i samma rörelse som tjejen i fråga…
Då har jag till sist tagit klivet över till det personliga bloggandet. Tidigare har jag då och då publicerat personliga bloggposter på Gate 303, min första blogg och tillika en domän där det genom åren har funnits många olika projekt från min sida. Jag har allt mer känt viljan att separera det lite mer personliga från det lite mer redaktionella, om nu det är rätt benämning på det. Det är en av huvudorsakerna till att denna blogg startas.
Hej och välkommen till min blogg, mitt namn är Kristoffer Forsgren och här kommer jag att publicera personligt innehåll av olika slag. Bloggen hade sin premiär den första Januari 2009.
Folk som regelbundet lämnar kommentarer och sköter sig får även follow på sina kommentarslänkar, så var trevlig och kommentera hejvilt! =)
Tankar och åsikter som framförs i bloggposterna är, om inte annat anges, mina högst personliga.
Materialet på denna sida är licenserat under Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported, med andra ord: Du får kopiera och sprida innehållet så länge du anger mig som upphovsman, så länge materialet inte används kommersiellt och så länge inga ändringar görs. Du måste även informera om licensvillkoren för materialet ifall du sprider eller kopierar det.