— ”Helvete”
Ordet slinker ur Micke med en långsam och betonad tydlighet.
Vi har efter flera timmars bilfärd äntligen anlänt till vår destination och efter lite kort letande hittat en plats att parkera bilen på. Vår destination är en gammal övergiven gruva.
Nu vet jag inte om du någonsin har varit i gamla övergivna gruvor, men om det är något man skall räkna med så är det att dom är blöta. Därför hade Micke retsamt påmint mig om att ta med stövlar, det var så klart en av de första sakerna jag sett till att packa ned.
Jag hade redan fått på mig mina stövlar innan Micke ställde sig vid bagageutrymmet och uppgivet tittade in över sin packning. En packning som helt saknade stövlar. Som tur var hade han i alla fall fått med sig ett par vattentäta kängor, så lite hopp om torrskoddhet fanns kvar.
Vi packade på oss både extra batterier och lampor innan vi traskade iväg mot gruvans öppning, lika bra att utgå från att något strul skulle uppstå. Rejält varma kom vi ned till ingången där kall luft strömmade ut.
Två kliv in hördes ett ”blorp” samtidigt som Micke, efter en hastig inandning, åter igen hävde ur sig ett ”Helvete”. Det var nämligen så att kängorna var lite lägre än vad det iskalla vattnet var djupt…
Ett par hundra meter in i den låga gruvgången testade vi att stänga av våra lampor. Totalt beckmörker. Inte ”beckmörker” som många säger att det är när det är förbaskat mörkt ute, utan totalt mörker. Jag kände hur mina pupiller vidgades tills det kändes som att de bottnade.
Nog var vi mitt inne i ett berg — och djupare skulle vi…
