Inspiration från ingenstans

Idag dök en rejält intressant idé upp från ingenstans när jag stod och diskade. Efter lite bollande mellan mig och Anders, som jag hade på besök här i helgen, så kom idén att utveckla sig från något litet och jättesimpelt till något som nog kommer att ställa lite större krav på vår insats. För användaren av produkten kommer det däremot att vara precis lika lättanvänd, men rejält mycket kraftfullare och bättre än något som den ursprungliga idén hade kunnat resultera i. För oss resulterar det i…

Vänner är värda sin vikt i guld

Jag måste erkänna att mina vänner rockar. Hårt. De totaläger verkligen!

En del kan man ha tappat kontakten med lite, men på något vis så behövs det ändå bara en liten, liten knuff för att kickstarta igång allt igen.

Och visst är det ändå så, att riktiga vänner kan man låta bli att ha kontakt med under lång tid bara för att sedan återta en utan att något för den delen känns märkligt. Trots att det kanske gått ett halvår (eller ännu längre tid) sedan man sist hördes av så känns allt helt naturligt när man åter får kontakt igen. Antar att ni vet vad jag talar om?

Vänner går ett steg extra utan att man ber om det, vänner bara finns där på ett naturligt sätt.

Fredagen den 13:e – Otursdagen

Jag har aldrig varit vidskeplig nog att tro att det skulle vara något särskilt med fredagar som är nummer 13 i månaden. Det är en dag som inte skiljer sig från andra, bortsett från att det är en massa goja om att man får se upp för otur.

Fuck that. Stollarna har rätt!

Först är bussen försenad. Ett faktum är att den är så sen att till och med den efterföljande busstiden blir försenad… Visst, fine… Bussarna har inte kommit i tid här sedan, tja, jag vet inte riktigt när. Man börjar tråkigt nog bli van. Väl inne i bussen sjunker jag ned i första bästa säte och slevar igång min iPod Touch för att njuta av lite bra morgonmusik (Dia Psalma blev det den här gången) samtidigt som jag fortsätter att läsa 20,000 leagues under sea (mer känd som ”En världsomsegling under havet” på svenska).

Bussen fylls på och jag slutar också att tänka på att bussen hela tiden låter som att den skrapar hela underredet mot asfalten. När jag kommit fram till hållplatsen jag ska av vid så vägrar bussen att öppna dörrarna, alla som skall av får helt enkelt finna sig i att vara inlåsta en minut eller så (Östgötatrafiken, ni bör kanske se över era bussar lite…). Okej, jag hajar att jag kanske låter som ett gnälligt as, men det kommer mer.

När jag väl kommit av bussen, ut i den kyliga luften så märker jag att en del av mig känner av kylan lite värre än den borde. Det är helt enkelt rejält kallt om baken. Sätet hade varit precis lagom fuktigt och varmt för att jag inte skulle känna det när jag satt i bussen. När jag ska känna efter exakt hur blöta mina byxor egentligen är så upptäcker jag det som kom att bli grädde på moset den morgonen. Mina byxor var trasiga. Mina favoritbyxor var trasiga. De var hela dagen innan. De var hela när jag tog på mig dem på morgonen och trasiga när jag klev av bussen. Något i det blöta sätet hade helt enkelt krokat tag i mina byxor när jag reste mig upp utan att jag märkte det.

Toppen. Verkligen.

Har ni klarat er oskadda förbi den fördömda fredagen?

En faders inspirerande kärlek

Jag satt och klickade mig runt på YouTube och hittade en mycket inspirerande video. Den handlar om Rick Hoyt och hans pappa Dick. Rick föddes med en hjärnskada och har under hela sitt liv varit fysiskt begränsad på grund av detta. Vad gör man då som pappa? Allt. Man gör allt för att ens barn skall få det så bra som möjligt.

Underbart!

Inspiration och kopior, var går gränsen?

Varje dag så läser jag de flesta av mina vänners bloggar via Google Reader, ibland dyker det upp inlägg som får mitt huvud att jobba vidare lite. Idag var det Malin som fick mig att börja tänka lite med hennes senaste post som berör det där med inspiration kontra rena kopior, i det här fallet bland annat angående utseendet på bloggar.

Det är ju ett lite luddigt område egentligen, det där med var man ska dra gränserna. Visst, i vissa fall kan man ju utan tvekan säga att…

Efter helgen i Västervik

I min naivitet hade jag tänkt blogga under tiden jag var hemma i Västervik (jag växte ju upp där, så nog känns det som ”hemma”), men det blev inte så. Mest på grund av att jag helt enkelt var upptagen med att ha det trevligt skulle jag tro.

Summa summarum kan man konstatera att det blivit på tok för lite sömn (får ta igen det i natt), men bortsett från det så har helgen varit…

På väg mot Västervik

Jag har just klivit ombord på det tåg som skall ta mig till Västervik, där jag ska spendera helgen tillsammans med ett knippe vänner. Ska bli kul som tusan! Lär bli en bisarr massa spelande, tonvis med skitsnackande och skratt samt grymt trevligt sällskap.

Tidigare idag var jag stensäker på att det inte var förrän nästa helg som jag skulle iväg, men som tur var så ringde Robert mig för att…

Bloggen får en ny design

Ja, då kommer den första större uppdateringen i utseendendet av bloggen sedan den lanserades vid nyår. Så fasligt stor är den väl egentligen inte, men nog blev det lite mindre grådaskigt här inne nu?

Ofta när jag sitter och pillar på ett tema så växlar utvecklingen mellan att ta ett större skutt och att bara ändra sig gradvis. Ju längre tid det går, ju längre blir det mellan de större hoppen. Hur gör ni andra med utseendet på era bloggar? Väljer färdiga teman, ändrar i färdiga teman eller bygger helt från grunden?

Vill även passa på att gratulera min homeboy från Ronneby, som fyller år idag. Grattis på dig lill-krille! =)

Könsbaserade offerroller

På många ställen har man kunnat läsa det här om att vara ”offer” på grund av ens könstillhörighet, det vill säga att man per automatik skulle bli ett offer på grund av vad man har mellan benen. Jag har inte riktigt den synen på tillvaron, istället anser jag (och många med mig) att man är sin egen lyckas smed och att man helt enkelt skall bli bedömd utifrån vad man uträttar, något som gör ens könsorgan ganska betydelselöst ur det perspektivet.

Däremot finns det de som glatt tar tag i offerrolls-snuttefilten så fort de blir kritiserade (eller ibland till och med endast ifrågasatta), nu senast har jag sett detta hos…

Inget samtal

I min förra post så berättade jag om att jag skulle bli uppringd under dagen.

Det blev jag inte. Dessvärre blev jag inte ett dugg förvånad. Blir jag däremot inte uppringd av en annan person i morgon så kommer jag att bli tokig, där har det till och med blivit en spikad tid för samtalet. Av någon märklig anledning gick det dock inte att träffa personen vid den tidpunkten, endast telefonkontakt var okej…

Med det samtalet vill jag ha frågetecken uträtade, förståelse samt löfte om påskyndande.

Vågar knappt ens hoppas på det förstnämda dessvärre…