Det finns många stenar där ute… Filmen avnjuts som bäst i fullskärm och HD.
Vita = De som upptäcks
Gröna = De som redan har upptäckts
Röda = De som korsar jordens bana
De blå prickarna är planeter, den gula är solen.
När filmen når 90-talet märker man att allt fler upptäcks, det är då man startar automatiserade system som söker av rymden. Nästan jämt ser man att avsökningen sker i riktning bort från solen. I början av 2010 syns ett annat mönster, det är då man börjar fota av rymden i det infraröda spektrumet.
Rymden är häftig! Lite läskig med.
Det handlar inte om att träna som en olympier. Lite enkel vardagsmotion gör stor skillnad.
Rör på dig.
we’ve become rude: people check messages in the middle of conversations, get up from dinner tables to take calls and hold their smartphones on their laps to respond to emails below the tablecloth. We’ve become jerks.
Ofta ser jag detta på kaféer, restauranger och många andra ställen. Ett sällskap som sitter och pratar, eller till och med i fall där det bara är två personer, men där en person sitter och fokuserar med blicken ned i ljuset från skärmen. Denne sitter och interagerar med det som visas där och då och då hörs ett litet svagt ”mmm” från personen.
Allt som oftast ser jag som en utomstående åskådare hur den/de andra i sällskapet blir lite besvärade av situationen. Den de talar med visar dem inget intresse, ingen ögonkontakt finns. Det blir så klart tydligare ju mindre sällskapet är.
Skulle samma mobil-stirrande personer tycka att det är okej att plocka fram en tidning eller bok att bläddra i när de sitter och pratar med vänner? Jag är nyfiken på hur de resonerar. I mina ögon är det nämligen att visa ett oerhört ointresse för den som pratar.
Steve Jobs, WWDC 1997:
People think focus means saying yes to the thing you’ve got to focus on. But that’s not what it means at all. It means saying ‘no’ to the hundred other good ideas that there are. You have to pick carefully. I’m actually as proud of the things we haven’t done as the things I have done. Innovation is saying ‘no’ to 1000 things.
Medhåll.
Hur kan det egentligen komma sig att man i så många fall låter bli att samla mod?
Om man inget gör så innebär det att man i bästa fall lever i fullständig ovisshet, i värsta fall att man gör bort sig (rejält).
Om man i stället vågar, om man tar språnget, om man tar risken… I värsta fall gör man bort sig, kanske till och med rejält mycket. I bästa fall? Tja, då kanske det blir som den där berömda balen på slottet.
Ändå så är det svårt. Att våga alltså. Märkligt egentligen.

Det är en vacker växt.
Det här är ett kryptiskt inlägg. Rätt person kommer att förstå.
Foto: plj.johnny