Det här beskriver väldigt tydligt varför det är viktigt att du ger Piratpartiet din röst i valet. Det beskriver också väldigt tydligt en av Piratpartiets kärnfrågor: Den personliga integriteten.
Foto: Walter Näslund
I söndags kväll kom jag hem efter att ha spenderat helgen på Tjärö i Blekinge skärgård. Jag var där för att delta på Sweden Social Web Camp, SSWC, för andra året i rad. Drygt 400 pers samlas och diskuterar den sociala webben, teknik, filosofi och värderingar. Det är ingen enkelspårig miljö och personligheterna är lika många som individerna. Det är också fint att alla på SSWC bemöter folk omkring sig som jämlikar, respekt visas och hänsyn tas.
Foto: Anders Frick
Som en bonus är det en unconference, där schemat till skillnad från en vanlig konferens sätts av deltagarna. Det enda spikade är några mattider, men i övrigt skapas allt innehåll av de som är med på SSWC. Detta gör att man kommer i kontakt med ämnen som starkt varierar, utveckling för mobiltelefoner, barnporr, bokutgivningar – i vissa fall önskade jag att vissa av sessionerna hade varit betydligt längre än de var, eftersom den avsatta tiden inte räckte till för att beröra det aktuella ämnet på djupet.
Så, något smolk i bägaren måste det väl ändå finnas? Det skulle i så fall vara Brunstorp, den ”vägkrog” vi käkade på under vår resa ned mot SSWC. Maten där lämnade en hel del att önska, som tur var så kunde vi käka på Max under vår hemresa.
Det är lite svårt att sammanfatta dagarna på något vettigt sätt, mer än att det var underbart och att jag redan ser fram emot nästa Sweden Social Web Camp. Det är ett strålande tillfälle att träffa folk man normalt sett bara har kontakt med över nätet. Det är dagar som, trots att man blir lite sliten av de långa nätterna, fyller på ens energireserver.
Jag ser fram emot att ses på Tjärö nästa år igen!
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här… Låter videon tala för sig själv Även IDG skriver om appen
Igår såg jag filmen Inception på bio. Förväntningarna var ganska höga, jag har hört mycket lovord om filmen, men ändå vill man ju inte traska in och förvänta sig ett underverk.
Kort fattat: Inception är den bästa filmen jag sett på oerhört länge!
I filmen får man följa Dom Cobb, spelad av Leonardo DiCaprio, en man som ägnar sig åt att stjäla tankar och hemligheter från folks medvetanden. På grund av vissa omständigheter har han blivit en landsflykting och i filmen får man följa honom genom ett uppdrag som kan göra att han blir tillåten att återvända hem. Uppdraget skiljer sig dock från de vanliga kupperna, vilket gör att Cobb och hans medhjälpare får jobba sig till helt nya djup och ställs inför utmaningar de tidigare inte upplevt. Jag vill inte avslöja detaljer, men det är en hisnande färd man får följa med på.
För mig var det här en film i samma nivå som The Matrix, fast med ytterligare nivåer av djup.
Jag kan varmt rekommendera dig att se Inception!
Har du sett filmen? Vad tyckte du om den?
Detta är en text till den kommande Sweden Social Web Camp-boken, ett kul projekt på initiativ av Mattias Boström.
Termen ”sociala nätverk” har blivit allt vanligare förekommande. Trots att fenomenet har funnits sedan de första lite mer avancerade flockdjuren såg dagens ljus så verkar det vara först i och med de digitala nätverken och tjänsterna som termen blivit allt vanligare, jag har i alla fall inte sett begreppet användas tidigare i samma utsträckning som nu.
Internet har hängt med ett bra tag, själv kom jag i kontakt med det någonstans kring år 1996. Några år efter det fick jag min första kontakt med ett Internetbaserat socialt nätverk, namnet var Skunk, det var där man hängde för att snacka skit och bara vara. Sedan dess har väldigt många tjänster på Internet börjat anpassa sig för att fungera bättre enligt de sociala principer som människan genom årtusenden har använt sig av. Nya tjänster har kommit och försvunnit, de har utvecklats och mognat.
Från att endast konsumera intryck och information online (med undantag för de få som hade egna hemsidor) så delar man nu med sig, man kommenterar, diskuterar och konverserar. Man gillar, man hatar, man engagerar sig och kanske älskar man också.
För visst är det så, att med dagens möjligheter så behöver inte avståndet innebära lika mycket problem som det en gång gjorde. Postgång, telefoni och Internet har alla inneburit att världen på många sätt har krympt. Facebook och liknande tjänster gör att man inte bara kommer i kontakt med människor endast från sin by eller stad. Man kan knyta band tvärs över världen, i vissa fall blir det bara lösa bekantskaper, i andra fall kan det bli livslånga vänskapsband.
Genom åren har jag flera gånger fått höra att vänskaper som bygger på en online-relation inte är lika äkta som de där vänskapsbanden man knyter med personer man fysiskt träffar. Personligen tror jag att det kanske finns ett litet mått av sanning i det, men samtidigt tror jag inte att det är så nattsvart som en del verkar vilja få det till. När människor interagerar med varandra ansikte mot ansikte så är det en hel rad känslor som förmedlas via kroppsspråk, den dimensionen är det på många sätt omöjligt att få fram på annat sätt än att faktiskt träffas, det kan jag hålla med om.
Ändå så har det ofta varit så att när jag väl har träffat personer som jag lärt känna över nätet ansikte mot ansikte, så har det varit som att återse en vän. Att ta steget från den digitala kontaktformen till att ha ett analogt möte är inte så farligt långt. Som jag ser det är det bara en utveckling av en redan existerande relation.
Tack vare Internet och de tjänster som nu finns kan de kopplingar som tidigare kunde uppstå mellan folk från grannsocknar nu uppstå globalt, är det inte ganska härligt ändå?
Jag tycker att det är lika härligt med möjligheterna som erbjuds för att kunna bibehålla kontakt. Jag har lärt känna folk som har sin hemvist i Tyskland, Frankrike, Kina, Turkiet och många andra länder. Innan dagens kommunikationsnät fanns hade det krävts betydligt mer arbete för att hålla kontakten, nu är det blott några knapptryckningar bort.
Jag hoppas att tekniken kommer fortsätta utvecklas. Jag hoppas att vi kan gå mot en värld med mer öppenhet. På så sätt kan vi alla dela med oss, bidra och bry oss om varandra.
Sociala nätverk är inte bara Facebook, Twitter, Jaiku, Myspace eller någon av de andra webbtjänsterna. Ett socialt nätverk skapas så fort några individer får någon som helst sorts relation med varandra. Hur nätverket sedan sköter sin kommunikation är en annan fråga, det viktiga är att folk inte blir (eller känner sig) hindrade till att ha den kommunikationen.
Att ha öppna kommunikationsvägar, fria från övervakning och inskränkningar, det är enligt mig en viktig grundpelare för ett samhälle. Låt oss kämpa för öppenheten!
”Dvala” räcker kanske inte riktigt till, man borde kanske kalla det för ”koma”…
Ja, det var verkligen helt bisarrt länge sedan jag skrev något här alls. Skälen är såklart många, att jag inte känt inspiration, att jag har varit upptagen och på fritiden prioriterat saker som inte har med datorer eller Internet att göra är två av dem. Det finns så klart andra delar med, men det tjänar inte så mycket till att göra en listning av dem.
Eftersom jag har börjat använda nästan alla mina tjänster via min iPhone så har tröskeln blivit lite högre att sätta sig och skriva här med. Visst, det finns en relativt trevlig iPhone-app för WordPress, men ärligt talat så är det inte så jättefrestande att producera längre material från ens mobil.
Man blir verkligen lat ganska snabbt…
Just nu sitter jag i en buss som vaggar fram genom väldigt vackert snödraperade skogar, mitt mål är Västervik och trevligt umgänge med vänner. Det här året har ändrat om lite i mitt sinne, det har lärt mig att släppa folk närmare inpå mig, även om jag ofta tenderar att hålla lite distans. Inte för att jag ogillar människorna, utan snarare av gammal vana.
Under året har jag spenderat allt mindre tid på mina projekt och bloggar, vilket några av er säkert märkt. Delvis på grund av tidsbrist, men även för att lusten inte funnits där, både på gott och ont. Mycket möjligt att mitt jobb på Twingly, som jag trivs galet mycket med, gör att jag inte riktigt känner mig upplagd att sitta och programmera på fritiden. Kan tänka mig att även pistvakter kanske tröttnar lite på att åka skidor under sin fritid.
En sak har jag däremot fått blodad tand för, nämligen att paddla havskajak. I somras provade jag det för första gången, tillsammans med en kär barndomsvän. Snabbt insåg jag exakt hur stört kul det är att paddla fram genom vågor i en kajak. Man kommer verkligen oerhört nära naturen med. Nästa sommar hoppas jag att det blir en tur till Öland, eller kanske till och med Gotland.
Vad har jag då för nyårslöften? Äta mindre skräp, röra på mig mer (gå till fots istället för att ta bussen och sådant) samt att investera mer i världen och medmänniskor. Det finns säkert en viss Di Leva-faktor™ över det sista där, men det handlar helt enkelt om att dela med mig av mitt överflöd till de som är i behov. Mycket av detta kommer säkerligen ske via Kiva.
Det här blir en post som jag inte läser om innan jag publicerar den, jag har skrivit ”rakt ut” och så får det bli nu. Hoppas att nästa år blir bättre än det som passerat, fler ljuspunkter och färre mörka dalar helt enkelt.
Tala om för de som står er nära hur ni känner för dem. Se på hur året som gått har varit och tyngs inte av de tråkiga saker som hänt, se i stället hur ni kan göra för att vara än mer nöjda nästa årsskifte.
Vi hörs och syns på andra sidan tolvslaget, gott nytt år allesammans!
Jag har flera gånger halvlovat mig själv att inte skriva bloggposter när jag är fly förbannad. Nu skiter jag i det. Jag skiter även i att undvika svordomar.
Jag var i Västervik över helgen, något som var kalastrevligt, tråkigt nog innebär det att jag måste sätta mig i fordon som framförs av Veolia. Strax efter avfärden från Västervik blev det signalfel, något som är standard. Minuter efter att det var fixat började kupén rökfyllas.
Precis. Tåget fucking brann! Är det inte signalfel eller någon annan skit så är det klart att tågen tar eld!
Resultatet är att vi får utrymma tåg-aset och ställa oss ute på en svinigt kall banvall. Jag försökte få någon av tågpersonalen att ge mig ett nummer så att jag skulle kunna få tala med en människa på deras företag för att få svar på några frågor samt framföra mitt krav på taxiresa.
Självklart var jag förbannad då. Lika självklart var det något som märktes. Mindre självklart är det att man då som resenär skall få en snorkig ton i nyllet från tågpersonalen. Jag fick inget nummer, för det var visst hemligt. Jag fick inte heller använda hennes telefon för att prata med dem. Till sist fick jag numret till deras kundtjänst (som hon var tvungen att ringa och be om).
Kundtjänsten var stängd. Oväntat.
Nu sitter jag i en skumpig buss (Igen… Mer om det nedan). En buss som även den var försenad utifrån den tid vi fick höra efter att ha klättrat upp genom en lerig skog. En buss som dessutom är kall. En buss där man inte kan få svar på frågan ”Ungefär när kommer vi vara framme i Linköping?”, svaret blir ”Nae, det vet jag inte”.
Personalen från Veolia skyllde ifrån sig på Östgötatrafiken och sade att det var med dem man fick ta sina klagomål. Resegarantin ger endast ersättning för biljettkostnaden, inget annat täcks. Vidare jollrade dom även om att tågen minsann var 30 år gamla och att det då blir såhär.
Jaha?! Är det mitt satans problem? Jag har betalat pengar för att åka tåg från Västervik till Linköping, dessutom då med en viss ankomsttid. Jag har inte betalat pengar för att hamna i ett vrak som börjar brinna så att jag sedan får stå och frysa röven av mig i väntan på en försenad ersättningsbuss.
Dessutom var det även problem på min resa till Västervik. Där var det ersättningsbuss hela vägen. Det luktade avlopp i den.
I båda fallen omöjliggör bussen mer eller mindre det arbete jag hade tänkt uträtta under tågresans gång.
Varenda (bokstavligen talat) satans jävla gång som jag åker mellan Västervik – Linköping så är det något förbannat problem. Det har inte varit ett enda undantag. Lägg det till min förra bloggpost om lokaltrafiken i Linköping så får du en ganska bra bild om exakt vad jag tycker om pajasföretaget Veolia (och Östgötatrafiken med för den delen)
Vad som gör det ännu roligare är att Veolia skyller på Östgötatrafiken, som i sin tur skyller på Veolia. Lite då och då kastas SJ Kustpilen in i bilden med. Allt beror på vem man talar med. Det är ett helvete att veta vem det är man ska prata med.
Så, Veolia, eftersom det visst ska vara ni som sköter trafiken (enligt vad jag har hört):
VART FAN SKA JAG VÄNDA MIG FÖR ATT FÅ NÅGON VETTIG ERSÄTTNING?
Veolia/Östgötatrafiken/Kustpilen: Svarar gör ni i kommentarsfältet. Det är där vi sköter kommunikationen.
(jag har skickat mail till Veolia och Östgötatrafiken med länk till detta inlägg)
Uppdatering 2009-11-03:
Veolia svarade via mail (trots direkt uppmaning om att svara här):
Hej Kristoffer!
Tack för ditt mail.
Vi för står att du blir irriterad när tågen inte går utan måste ersättas med buss.
När du gör reklamation för detta går du till www.kustpilen.se vidare till ”resegaranti” här hittar du all information angående hur du gör reklamation.
Med vänliga hälsningar
Veolia Transport Sverige AB
Eva Kerfstedt
Kundtjänst
Fint. ”Gör en reklamation via vår hemsida” är alltså deras svar. Inget ”Vi ber så hemskt mycket om ursäkt” eller ”Vi är ledsna att du drabbats av dessa problem”.
Jag undrade varför de inte skrev här, trots att jag uttryckligen begärt det…
Hej,
Vårt förfarande är att svara via mail och inte I bloggar
Med vänliga hälsningar
Veolia Transport Sverige AB
Eva Kerfstedt
Kundtjänst
Bra jobbat Veolia. Verkligen. Toppen.
Jag åker regelbundet buss här i Linköping, oftast sker det på morgnarna och på eftermiddagarna/kvällarna. Jag har under en lång tid slagits av två saker.
Detta gäller särskilt på eftermiddagar och kvällar. På något sjukt sätt har det till och med gått så långt att jag nu för tiden går och ställer mig vid busshållplatserna och antar att det kommer en buss efter ett tag, jag har mer eller mindre helt slutat lita på tidtabellerna. Sneglar man upp på skyltarna som visar tiden till nästa buss så skall man inte heller för en sekund lita på dem. Jag har vid flera tillfällen roat mig med att ta tid på hur långa Östgötatrafikens minuter är. Det kan vara långt mer än det dubbla om man räknar i den sortens minuter som vanligt folk använder.
Jag har ringt till Östgötatrafiken om detta och fått två besked. Dels ”De visar ju hur lång tid det bör ta utifrån det nuvarande läget” samt ”Jo, vi har lite inkörningsproblem med dom”. Inkörningsproblem har man inte i över ett år (har ett minne av att de installerades förra sommaren).
Det händer ganska ofta att bussförarna här kör bussarna så att man kan tro att de precis har stulit bussen och har polisen hack i häl. Gas och broms hanteras som att de endast har två lägen (på och av) och i många fall känns det som att bussen framförs med farter som ligger över hastighetsbegränsningarna (har dock inte gjort mätningar på det än). Med sådan körning sätts både passagerarnas och omgivningens säkerhet på spel.
Detta är extra påtagligt i de fall där bussen är försenad.
(Jag har mailat Östgötatrafiken och gett dem en länk till denna bloggpost)
Är ni medvetna om de här problemen? Anser ni att det är okej att era resenärer regelbundet utsätts för de situationer jag beskriver ovan? Är det vettigt att bussförarna sätter resenärernas och omgivningens säkerhet på spel för att kanske vinna totalt sett 30 sekunder på en hel tur? Vad gör ni för att förbättra situationen? Gör ni något alls (för jag har då inte märkt något av det i så fall)?
Vidare undrar jag även hur ni ser på att en förare hos er försökte hindra mig från att betala en höggravid invandrarkvinnas biljett när hennes kort hade lagt av (annars skulle hon tvingats gå en mycket lång sträcka), med orden ”betala inte, dom där måste lära sig att man får betala själv här” samtidigt som hon stod precis bredvid mig. Hon hade inga som helst problem att förstå svenska, vilket han också var högst medveten om eftersom de hade haft en ordväxling precis innan han vände sig till mig.
Svarar gör ni genom att använda kommentarsfältet nedan.
Den där lediga fredagen satt verkligen helt perfekt, inledde min ledighet med att sova ca 12 timmar. Trodde inte riktigt att det behövdes så mycket, men min kropp verkade vara fenomenalt nöjd med den sessionen. Jag kan verkligen rekommendera att folk över lag gör sådant igen, toksover alltså. Visst, har man mycket att göra så kan det kanske kännas som att man ”slösar” med tiden, men hur bra kommer du att prestera ifall du är helt slutkörd?
Har även fastnat lite för Gowalla, en rätt kul tjänst där man märker ut olika ställen man är på (caféer, butiker, teatrar och sådant ni vet). Sedan ”loggar man in” på dessa varje gång man är där. Resultatet blir att dina kompisar kan se var du är och som en kul liten bonus kan du även lämna virituella föremål på platserna. Du får nya sådana lite då och då allt eftersom du loggar in på de ställen du besöker. De har en iPhone-app som är klockren, vet inte hur bra det fungerar med andra mobiler däremot.
Passade på att märka upp lite ställen nu när jag var ute och promenerade. Upptäckte även en massa geocachar som jag inte kände till sedan tidigare, träligt nog var det lite för mycket folk i närheten för att jag skulle kunna plocka någon av dem obemärkt. Får ta en nattlig promenad och avverka dem snart.
En ny vecka är på G, jag är taggad och redo för att stampa gasen i botten igen! Inbjudningar till att skapa Twinglykanaler skall mailas ut, nya funktioner ska skapas och det som redan finns där skall få ytterligare putsning.
WilleValle: Skulle tro att man skriver stop lociloci lr något sådant
Daniel: Jag håller med om att det är en grymt bra film.
mikaelf: Jag har också varit och sett den på bio, och även om jag gillar konceptet och tycker att det är smart och...
Jesper: Ett litet låt tips bara, Hans låt Step on my trip är solklart den bästa:)
lillipop: asså om man har fått en sån osm har lociloc, för jag va dum nog och gav bort koden t en polare, men vill...
Materialet på denna sida är licenserat under Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported, med andra ord: Du får kopiera och sprida innehållet så länge du anger mig som upphovsman, så länge materialet inte används kommersiellt och så länge inga ändringar görs. Du måste även informera om licensvillkoren för materialet ifall du sprider eller kopierar det.